Naturligtvis vet Torbjörn Björkman vad han talar om, av den enkla anledningen att han är läskunning. Men han vet säkert också att han har fel. Det är denna inställning som gör fanatikern särskilt skrämmande. Vi tar det från början:
Björkman driver genom hela artikeln tesen att Nordkorea på samma villkor som alla andra länder måste få utnyttja rätten att "utforska rymden för fredliga syften" (vad nu detta egentligen har med de nyliga händelserna att göra), och att lägga kärnvapenförsedda ballistiska missiler till sitt försvar. Vad Björkman säkert egentligen vore fullt kapabel att begripa, om han inte vore så till den milda grad förblindad av sin tilltro till Nordkorea och dess system, är att det är en milsvid skillnad mellan om å ena sidan stater som Japan eller Sydkorea har ballistiska missiler, och å andra sidan stater som Nordkorea har det. Skälen är i korthet dessa:
a) Nordkorea ligger fortfarande i ett icke-avslutat anfallskrig med sin södra granne, och hotar regelmässigt grannen (och andra grannar) med att kriget skall återupptas. Ingen tror såklart på Nordkoreas tomma hot (förutom möjligen Torbjörn Björkman då), men risken för mindre provokationer längs gränsen finns ändå. Det som gör Nordkorea så farligt är dess oberäknelighet (som ändå är avsevärt mycket mindre än man skulle kunna tro av mediernas rapporter, Nordkorea följer visst logiska ramar, men de resonerar inte enligt samma logik som andra stater).
b) Nordkorea är i desperat behov av pengar, och säljer sina inhemskt producerade högkvalitativa vapen till alla som kan betala.
Personligen tycker jag dock att kärnvapenfrågan är ganska trist, eftersom exakt samma karusell upprepar sig med jämna mellanrum. Alla vet sedan länge sådant som till och med svensk media nu har börjat peka på i de analytiska kolumnerna: Nordkorea är utfattigt, och använder kärnvapenfrågan som en utpressningsmekanism. De utmålar sig själva som ett hot, för att kunna kräva ekonomisk kompensation för i utbyte mot att ge upp sina vapen. Detta är allmänt känt, men Torbjörn Björkman begriper det såklart inte, eftersom den sortens vetskap inte ingår i det informationspaket som Demokratiska Folkrepubliken Koreas ambassad har försett honom med, och bett honom att häva ur sig i bästa möjliga forum.
De verkliga guldkornen i artikeln dyker upp ganska långt ner i artikeln. Följande är skrivet på riktigt av Björkman, som tidigare har menat på att Nordkorea är ett exempel att följa för "alla världens bilburna och överfeta":
DFRK belastar det globala ekosystemet mindre än något annat modern stat. DFRK är ett exempel på ett humant högtstående liv.Här börjar den insatte läsaren att undra om Torbjörn Björkman behagar skämta. För det första byggde delar av den industri som Björkman tidigare i artikeln hyllar på kolgruvor och fabriker som inte precis drevs med solcellsproducerad kraft (slå upp Kim Chaek-verket i närmsta Kim Il Sung Encyclopedia). Och för det andra så begriper varje normalt funtad människa att Nordkoreas minimala belastning på det globala ekosystemet inte är frivillig. Torbjörn Björkmans beskrivning av Nordkoreas minimala energianvändning som en medveten och välfungerande politik är en spottloska i ansiktet på alla de Nordkoreaner som inte vill något hellre än att kunna värma sina frysande kroppar och äta sig mätta.
På en punkt förvånar Björkman, som i övrigt helt utan misstag upprepar den nordkoreanska regimens propaganda. Helt utan faktabelägg, vilket Nordkoreas vänner åtminstone brukar försöka prestera, hävdar han med basis av ett enda citat från en enda WFP-medarbetare att svälten i Nordkorea är en myt. Jag vet inte vad Torbjörn Björkman klassar som "allmän svält", men om han skulle vara konsekvent och återigen lita på WFP skulle han få veta att åtminstone åtta miljoner av Nordkoreas 23 miljoner stora befolkning beräkna leva i akut brist på mat. Notera akut. Detta innebär inte att de övriga femton miljonerna lever i överflöd. Björkman får gärna informerna om var de standardiserade uträkningar som anger att Nordkoreanska män i genomsnitt är sex centimeter kortare än sydkoreanska felar.
Jag erkänner att min ton är raljant, vilket jag får ursäkta med svårigheten i att bemöta en artikel nästan vore komisk om det inte vore för det faktum att artikelförfattaren tycks mena vad han skriver. Detta gör Torbjörn Björkman och Svensk-Koreanska föreningen så skrämmande. De lever i ett fritt land, och har tillgång till fri och oberoende information om Nordkorea, men de lyckas med att fullkomligt skyla sig från allt sådant och väljer enligt fanatikerns logik att ta varje stavelse som kommer från den nordkoreanska statens propagandaapparat för fullständig sanning. Det ligger ingen poäng i att försöka övertyga dem, helt enkelt därför att de inte ens skulle tro på fakta om den så stirrade dem i ögonen, ens på den ocensurerade nordkoreanska landsbygden eller i något av de arbetsläger som regimen driver.
Läs Björkmans artikel på Newsmill. Inlägget är pingat till intressant.se.
Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Newsmill, kärnvapen, Svensk-Koreanska föreningen, nyttiga idioter, propaganda, fanatiker
