Sydkorea gör upp med sin historia

Jag hoppas att Nordkorea gör samma sak en dag. Det kommer att bli en lång och smärtsam process.

Yonhap:

The chief justice of the country's highest court on Friday acknowledged the court's 60-year history is not spotless, and offered an unprecedented official apology for what he called "unjust rulings."
"There were cases in the past 60 years that the court cannot be proud of," Chief Justice Lee Yong-hun said in a speech at a commemorative ceremony marking the 60th anniversary of the establishment of the judicial system.

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Sydkorea, Nordkorea, historia, brott mot mänskligheten, historia

Nordkoreas nyhetsbyrå om sydkoreansk förfalskning

Kommer någon ihåg BBC-dokumentären "Nordkorea - Skrämselns Politik" som SVT:s Dokument Utifrån sände för ungefär tre år sedan? Jag gör det. Den nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA gör det.

Dokumentären var bland de första med att framföra påståendet om nordkoreanska tester av biologiska vapen på politiska fångar i landets koncentrationsläger. En avhoppad nordkoreansk soldat boendes i Sydkorea intervjuades, och visade upp dokument som skulle bevisa att nordkoreansk säkerhetstjänst beordat honom att under sin tid som lägervakt transportera fångar till ett av experimenten.

Problemet var bara att "Transportordern" var tryckt på papper som inte finns i Nordkorea, och med vissa ordval som inte vanligtvis förekommer i nordkoreansk byråkratilingo. Detta påpekades av inga mindre än Yonhap, Sydkoreas största nyhetsbyrå. De jämförde dokumentet med ett flertal andra nordkoreanska myndighetsdokument, och kom fram till att "Transportordern" troligen var en förfalskning. Mer om detta kan man läsa i kapitlet "The Camps and the Refugees" i Bertil Lintners "Great Leader, Dear Leader" (Silkworm Books 2004, Thailand: Chiang Mai).

Precis som Bertil Lintner påpekar i boken utgör motbevisade påhitt som det i dokumentären ett stort problem om de upptäcks. De ger den nordkoreanska regimens utländska sympatisörer vatten på sin kvarn. Ett av deras främsta argument brukar gå ut på att förtrycket och svälten i Nordkorea egentligen överdrivs i "Väst" av nordkoreanska avhoppare som antingen är ute efter pengar eller sina 15 minuter i strålkastarljuset. Någonting som naturligtvis, i de flesta fall, inte stämmer. Men i det här fallet tycks det stämma. Det innebär på intet vis att det är säkert att kemiska eller biologiska vapen aldrig testas på landets politiska fångar. Det innebär bara att det inte är bevisat.*

Idag skriver KCNA om amerikanska uttalanden om mänskliga rättigheter i Nordkorea. Det handlar om "the North Korean Human Rights Act", en lag som förpliktigar USA att spendera en viss summa pengar varje år på att främja mänskliga rättigheter i Nordkorea. För att visa på lagens orimlighet påstår KCNA att falsariet kring "Transportordern" tas upp i lagförslaget.**

But no sooner had the talks come to an end than the U.S. enacted and put into force the "North Korean Human Rights Act". It went the lengths of peddling the story of the "test of poisonous gas on human bodies" based on "testimonies made by defectors from the north", thus branding the DPRK as a "human rights abuser".

Därmed använder de påståendet om vapentester på levande människor precis på det sätt som många befarat att det ska användas. De som kämpar för mänskliga rättigheter i Nordkorea kan i alla fall vara glada över få troligen bryr sig om vad KCNA skriver.


* Jag säger dock ingenting om huruvida det är troligt eller ej. Jag vet inte.
** Jag har dock inte läst hela "NK Human Rights Act", så jag kan inte garantera att KCNA inte hittar på. Det vore ju inte direkt första gången.

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Sydkorea, USA, KCNA, media, mänskliga rättigheter, vapen, lögner, förfalskning

Berättelse från ett annat liv

I en intervju i Herald Tribune berättar Shin Dong Hyuk om vad han kände när han som 14-åring tvingades se sin mamma avrättas genom hängning. Han var arg. På henne.

Min pappa snyftade, men jag grät inte. Jag kände ingen kärlek till henne. Än idag hatar jag henne för vad jag blev utsatt för på grund av henne.

Intervjuerna med Dong Hyuk är intressanta av två anledningar, förutom det uppenbart spännande och upprörande i att läsa om livet i ett nordkoreanskt koncentrationsläger.

1. Shin Dong Hyuk är så vitt jag vet den första någonsin att lyckas fly till Sydkorea från ett läger av typen "total control zone"; läger som fångarna inte är menade att komma ut levande ifrån. I de läger som kallas för "revolutionizing zones" är syftet att rehabilitera fångarna från reaktionära brottslingar till brinnande revolutionärer; i dessa läger ges fångarna många timmar ideologisk skolning samt utbildning i de båda ledarnas liv och verksamhet. En vistelse i en "total control zone" är det inte meningen att man ska överleva. Där lär man sig att bryta kol i gruvor eller hugga ved, inte att bli en äkta revolutionär socialistisk medborgare avsedd att få leva i arbetarparadiset.

2. Den unika inblicken i lägerlivet bidrar till att förklara en väldigt viktig faktor för upprätthållandet av det nordkoreanska kontrollsamhället: rädslan. I Nordkorea är de här lägrena officiellt hemliga, men samtidigt finns det troligtvis en ganska stor ryktesspridning kring dem. De flesta anar nog vad som väntar någon som stämplas som politisk brottsling*. Man vet vad som kan hända om man gör fel.

Jag väntar med spänning på Shin Dong Hyuks självbiografi. Jag skulle gissa att en sådan är skriven senast inom ett par år.

*Begreppet 'politisk brottsling' har en helt annan betydelse i Nordkorea än i de mer konventionella diktaturerna. En 'politisk brottsling' i Nordkorea kan vara någon som till exempel har tittat på ett insmugglat videoband med inspelade sydkoreanska tv-program, någon som råkar yttra sin frustration över matbristen offentligt eller faktiskt någon som råkar nynna på en sydkoreansk sång som man i hemlighet har lyssnat på på en modifierad radio. För mer läsning i ämnet, se t ex U.S. Committee For Human Rights in North Korea's rapport "The hidden Gulag: Exposing North Korea's Prison Camps".