Låt oss börja med att konstatera några saker:
- Relationerna mellan Syd och Nordkorea har alltsedan 1948 kunnat ta väldigt drastiska vändningar från en dag till en annan. Detta är en helt naturlig konsekvens att av Sydkorea har ett, låt oss säga mer dynamiskt politiskt system än sin nordliga granne.
- De diplomatiska relationerna mellan Syd och Nordkorea ligger trots de kontinuerliga agressiva utfallen från Nordkorea i praktiken på en historisk toppnivå. Syd och Nordkorea handlar med varandra i en utsträckning som hade varit helt otänkbar till och med under Kim Dae-Jungs första solskenspolitiska mandatperiod.
- Vad Nordkoreas ledare säger är en sak, vad de gör är en helt annan.
Jag menar att Nordkorea aldrig skulle göra någonting så drastiskt att det skulle kunna innebära ekonomiska förluster. Man kan dra upp kilometervis med fakta för att belägga detta, men det främsta argumentet torde vara det faktum att den interkoreanska handeln i år har slagit sitt historiska rekord.
Det diplomatiska spelet är en sak. Pengar är en annan.
Pingat till intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Sydkorea, handel, ekonomi, diplomati
