Så slår finanskrisen mot Nordkorea

Institute for Far Eastern Studies publicerar varje vecka ett kortare nyhetsbrev om Nordkorea - "NK Brief" - och den här veckan handlar det om hur Nordkorea påverkas av finanskrisen. Trots att Nordkorea inte äger några aktiefonder påverkas planekonomin - troligen kraftigt - av den internationella finanskrisen. Trots att självtilliten via juche-artiklarna i konstitutionen är lagstiftad är Nordkorea som bekant kraftigt beroende av Kina, och det är via Kina krisen slår. IFES:

Recently, as Chinese traders have more than halved the price of North Korea’s main export goods such as minerals and scrap iron, North Korea’s markets and even construction industry have felt the blow.

IFES (Och Wall Street Journal) rapporterar vidare att Nordkoreas skrala ekonomi känner av krisen via en kylnande inofficiell (olaglig men i stort tolererad) handel. Köpkraften på den kinesiska sidan har minskat.

Den inofficiella gränshandelns betydelse ska inte underskattas. Många menar att Nordkorea faktiskt överlever tack vare den. Självförsörjning och total juche är inte mycket mer än en avlägsen dröm i 2000-talets Nordkorea.

Läs även North Korean Economy Watch.

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, finanskris, finanskrisen, ekonomi, kris, juche, Kina

Ökade spänningar i Korea?

Den senaste månadens s k "ökade spänningar" i Korea förtjänar egentligen en lång och utredande bloggpost, någonting som jag tyvärr inte har tid med just nu. Min åsikt är i korta drag att det mesta handlar om diplomatiskt muller, snarare än någonting som kommer att betraktas som något annat än en historisk parantes uder 2000-talets interkoreanska relationer.

Låt oss börja med att konstatera några saker:

• Relationerna mellan Syd och Nordkorea har alltsedan 1948 kunnat ta väldigt drastiska vändningar från en dag till en annan. Detta är en helt naturlig konsekvens att av Sydkorea har ett, låt oss säga mer dynamiskt politiskt system än sin nordliga granne.
• De diplomatiska relationerna mellan Syd och Nordkorea ligger trots de kontinuerliga agressiva utfallen från Nordkorea i praktiken på en historisk toppnivå. Syd och Nordkorea handlar med varandra i en utsträckning som hade varit helt otänkbar till och med under Kim Dae-Jungs första solskenspolitiska mandatperiod.
  
• Vad Nordkoreas ledare säger är en sak, vad de gör är en helt annan.

Vad är det egentligen Nordkorea HAR gjort? Skickat ut fyra stycken sydkoreanska tjänstemän från industrizonen i Kaesong - inga företagsrepresentanter eller anställda. Alltså inga vars närvaro egentligen gör någon stor skillnad. Skrivit agressiva statements i det engelskspråkiga propagandaorganet KCNA - well, det är ju inte direkt första gången. Vägrat att låta en sydkoreansk kommission utreda dödsskjutningen i Kumgang - som om någon räknade med att Nordkorea skulle låta sydkoreanska tjänstemän undersöka vad man påstår är ett hemligt militärområde.

Jag menar att Nordkorea aldrig skulle göra någonting så drastiskt att det skulle kunna innebära ekonomiska förluster. Man kan dra upp kilometervis med fakta för att belägga detta, men det främsta argumentet torde vara det faktum att den interkoreanska handeln i år har slagit sitt historiska rekord.

Det diplomatiska spelet är en sak. Pengar är en annan.

Pingat till intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Sydkorea, handel, ekonomi, diplomati