söndag 30 november 2008
Google Translate som kolonialt projekt
onsdag 26 november 2008
Filmkväll på Koreas ambassad (och koreansk film i allmännhet)
Det jobbar otroligt trevliga människor på Sydkoreas ambassad på Djurgården. Ambassadören själv (eller?) stod vid dörren och skakade hand med alla besökare. Väl inne fanns en koreansk kock, med blåtandssnäckan på plats i örat, tillsammans med en massa människor vars uppgift det verkade vara att gå omkring och le och sprida trivsam stämning. Om det är en tiondel så trevligt att komma till det riktiga Sydkorea så måste jag verkligen åka snart.
Men, kvällens huvudpunkt var filmvisning. Och det är här jag tyvärr börjar få lite problem. Nordkoreansk film ser jag såklart gärna, vad den än må handla om. Trots att den ofta är väldigt...jag vet inte hur man ska uttrycka det. Obegriplig. Och det har inte främst med språket att göra.
För mig som inte är särskilt van vid koreansk film är strukturen helt omöjlig. Jag fattar helt enkelt ingenting, textremsan till trots.
Först händer det ena, sedan det andra, sedan är alla skådespelarna plötsligt otroligt upprörda och kastar saker på varandra. Någon är ledsen, men det förstår man inte eftersom alla är stenansikten. Huvudpersonen flyr hemifrån, familjen storgråter eller är arg. Huvudpersonen kommer tillbaka typ femtio år senare. Under tiden är Korea en stark, stor och stolt nation som blir förtryckt och kuvad av främmande makter, oftast Japan (detta ligger snarast som en slöja över hela filmen och genomsyrar det mesta). Ingen visar några känslor, men bakgrundsmusiken KANSKE låter en förstå att det är en bra grej som har hänt. Sedan börjar eftertexterna rulla. The end.
Jag menar verkligen inte att vara taskig eller nedsättande; problemet ligger hos mig. Det är jag som inte lyckas begripa någonting, de andra tittarna verkar helt hänga med. Det gällde ikväll såväl som då jag var på den koreanska filmfestivalen på Zita. Jag behöver helt enkelt övning. Några bra tips?
Den första koreanska filmen jag såg var Pulgasari. Då trodde jag att det var det faktum att den var producerad i en planekonomi och att regissören och huvudrollsinnehavaren var kidnappade som gjorde den så konstig. Men i jämförelse med resten av de koreanska filmer jag har sett måste jag säga att den var ett under av logik.
Detta till trots ser jag gärna mer koreansk film, så som sagt - ge mig era bästa tips!
Ping till intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Sydkorea, Korea, film
lördag 20 september 2008
Koreansk filmfestival i Stockholm
Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Sydkorea, Korea, film, filmfestival
torsdag 28 februari 2008
Journalister på besök i Nordkoreanskt kärnkraftverk
Förutom det så uppenbart otroliga i att få en glimt från Yongbyon i Nordkorea är det lite humoristiskt att vädret just den dag då inslaget görs är lika grått och trist som den allmänna bilden av Nordkorea. För mer soliga och trevliga bilder rekommenderas mitt inlägg med bilder från Najin-Sonbong i nordöstra Nordkorea.
Angående New York-filharmonikernas konsert i Pyongyang; det mesta har redan sagts, och jag stämmer nog in i den lätt rosafluffiga analysen om öppenhet och vikten av kulturella utbyten. Bara det faktum att att några nordkoreaner har fått se livs levande amerikaner är ett smärre mirakel.
Men att se det som ett upptinande i relationerna mellan Nordkorea och USA är nog att ta i. Det är ju inte den amerikanska staten som har kommenderat dit orkestern. Många analytiker tror snarare att Washington är rätt irriterat kring det hela.
Inom kort ska Pyongyangs filharmoniker ge en konsert i London. Hoppas att den live-sänds i BBC!
Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, kärnkraft, kärnvapen, Pyongyang, musik, filharmoniker, USA, diplomati, kultur
måndag 12 november 2007
Radioföljetong om Korea!
Boken författare, Hwang Sok-Yong, tillhörde den sydkoreanska demokratirörelsen under 70-talet, då militärdiktaturen fortfarande rådde.
Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, Korea, radio, böcker, P1
fredag 9 november 2007
Det finaste en (koreansk) arbetargrabb kan bli
KCNA berättar om Ri Sung Bom, en elvaåring som prisas för sitt måleri. Hade han målat sina bilder i skolan i Sverige hade förmodligen psykologer och sociala myndigheter kopplats in. KCNA:
The First National Pencil Picture Festival held last year in celebration of February 16 awarded first prizes to his pencil picture "My dream of joining the army of the General and becoming hero" and the pen picture "A Yankee I have captured"Framtiden är redan spikad:
for their marked individuality and refined stroke.
The boy artist told KCNA that he would become an excellent soldier-artist to delight Kim Jong Il.Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, barn, propaganda, media
måndag 5 november 2007
Mer om Nordkoreas musikaliska under
Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, musik, kultur, humor
Nordkoreas musikaliska underverk
Slögooglande är sällan givande, men idag har jag haft en himla tur. Av en slump snubblade jag över något som tydligen är hett i Nordkorea just nu - alla, från Najin till Kaesong, pumpar tydligen Pochonbo Electronic Ensemble på högsta volym från radion. Med tanke på det begränsade radioutbudet i Nordkorea är det nog inte ett helt osannolikt.
Hitfabriken Pochonbo Electronic Ensemble har tagit sitt namn efter en av Kim Il Sungs mest kända heroiska gerillaräder - attacken mot en japansk militärbas i Pochonbo 1937.
Musiken är väldigt...speciell. Sovjetiska teletubbies möter Sven Ingvars. På speed.
Här kan man höra den fantastiska kompositionen Reunification Rainbow. Stöd kampen mot imperialismen - köp en CD!
Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, musik, humor
söndag 7 oktober 2007
Roh tittade på Arirang i Nordkorea
Han valde att gå och titta, och fick fint sällskap av Kim Yong Nam, talmannen för Nordkoreas parlament (Supreme People's Assembly). Om det och mycket mer står det i den här sammanfattande artikeln hos Korea Times.
Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, toppmöte
tisdag 4 september 2007
Stolthet till salu
Den som är någorlunda bekant med Nordkoreas retorik, utspel och politik vet att koreansk nationalism är ett genomgående drag. Man nöjer sig ofta dock inte med det – utan hävdar såklart att det är den norra delen av Korea som är den med den stoltaste historien. Det var ingen slump att nordkoreanska ”arkeologer” (enligt officiell utsago) sade sig ha hittat kung Tanguns grav - i Pyongyang. Detta skulle bevisa en gång för alla att Pyongyang var huvudstaden i historiens första koreanska nation, och därmed är ett framtida återförenat Koreas naturliga huvudstad. Meningen med symboliken är tydlig – Nordkorea är det ”riktiga” Korea.
” The
Vissa tar den gyllene chansen att strö salt i såren:“When the incident was made known last Thursday, South Korean cultural experts expressed concern and suggested
Chosun Ilbo skriver mer om det hela.
Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Korea, historia, nationalism, Choson
