Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg

söndag 30 november 2008

Google Translate som kolonialt projekt

Jag noterar att Google Translate översätter ordet "General" till det koreanska ordet för "Japan": 일본 (ilban). Den konspirationsbenägna börjar genast undra varför :-)

onsdag 26 november 2008

Filmkväll på Koreas ambassad (och koreansk film i allmännhet)

Var på filmkväll/mottagning på Sydkoreas ambassad ikväll. Nej, tyvärr var det inget initiativ från ambassadens sida (som moderaterna nyligen verkar ha börjat med för de stora politiska bloggarna) för att få kontakt med Sveriges alla Korearelaterade bloggare - utan någonting jag fick reda på via Koreanska Sällskapets mailinglista. Som vanligt på plats i sådana sammanhang var ett antal adopterade koreaner - och jag. Och några andra Koreaintresserade, såklart.

Det jobbar otroligt trevliga människor på Sydkoreas ambassad på Djurgården. Ambassadören själv (eller?) stod vid dörren och skakade hand med alla besökare. Väl inne fanns en koreansk kock, med blåtandssnäckan på plats i örat, tillsammans med en massa människor vars uppgift det verkade vara att gå omkring och le och sprida trivsam stämning. Om det är en tiondel så trevligt att komma till det riktiga Sydkorea så måste jag verkligen åka snart.

Men, kvällens huvudpunkt var filmvisning. Och det är här jag tyvärr börjar få lite problem. Nordkoreansk film ser jag såklart gärna, vad den än må handla om. Trots att den ofta är väldigt...jag vet inte hur man ska uttrycka det. Obegriplig. Och det har inte främst med språket att göra.

För mig som inte är särskilt van vid koreansk film är strukturen helt omöjlig. Jag fattar helt enkelt ingenting, textremsan till trots.

Först händer det ena, sedan det andra, sedan är alla skådespelarna plötsligt otroligt upprörda och kastar saker på varandra. Någon är ledsen, men det förstår man inte eftersom alla är stenansikten. Huvudpersonen flyr hemifrån, familjen storgråter eller är arg. Huvudpersonen kommer tillbaka typ femtio år senare. Under tiden är Korea en stark, stor och stolt nation som blir förtryckt och kuvad av främmande makter, oftast Japan (detta ligger snarast som en slöja över hela filmen och genomsyrar det mesta). Ingen visar några känslor, men bakgrundsmusiken KANSKE låter en förstå att det är en bra grej som har hänt. Sedan börjar eftertexterna rulla. The end.

Jag menar verkligen inte att vara taskig eller nedsättande; problemet ligger hos mig. Det är jag som inte lyckas begripa någonting, de andra tittarna verkar helt hänga med. Det gällde ikväll såväl som då jag var på den koreanska filmfestivalen på Zita. Jag behöver helt enkelt övning. Några bra tips?

Den första koreanska filmen jag såg var Pulgasari. Då trodde jag att det var det faktum att den var producerad i en planekonomi och att regissören och huvudrollsinnehavaren var kidnappade som gjorde den så konstig. Men i jämförelse med resten av de koreanska filmer jag har sett måste jag säga att den var ett under av logik.

Detta till trots ser jag gärna mer koreansk film, så som sagt - ge mig era bästa tips!

Ping till intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 20 september 2008

Koreansk filmfestival i Stockholm

Under veckan har en koreansk filmfestival hållits i Stockholm, samtidigt som den i Pyongyang. Många av filmerna verkar vara väldigt spännande, jag är framför allt lockad av The Guardpost, som jag nog tyvärr inte kommer att hinna se. Imorgon är festivalens sista dag, så ikväll kommer jag att ta chansen och titta på Family Ties. Kanske dyker en recension upp på bloggen senare. Vi ses där!

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 28 februari 2008

Journalister på besök i Nordkoreanskt kärnkraftverk

ABC News inslag här.

Förutom det så uppenbart otroliga i att få en glimt från Yongbyon i Nordkorea är det lite humoristiskt att vädret just den dag då inslaget görs är lika grått och trist som den allmänna bilden av Nordkorea. För mer soliga och trevliga bilder rekommenderas mitt inlägg med bilder från Najin-Sonbong i nordöstra Nordkorea.

Angående New York-filharmonikernas konsert i Pyongyang; det mesta har redan sagts, och jag stämmer nog in i den lätt rosafluffiga analysen om öppenhet och vikten av kulturella utbyten. Bara det faktum att att några nordkoreaner har fått se livs levande amerikaner är ett smärre mirakel.

Men att se det som ett upptinande i relationerna mellan Nordkorea och USA är nog att ta i. Det är ju inte den amerikanska staten som har kommenderat dit orkestern. Många analytiker tror snarare att Washington är rätt irriterat kring det hela.

Inom kort ska Pyongyangs filharmoniker ge en konsert i London. Hoppas att den live-sänds i BBC!

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 12 november 2007

Radioföljetong om Korea!

I P1 tisdag 13/11 klockan 11.35 börjar boken "Berättelsen om herr Han" som radioföljetong. Boken var oerhört svår att lägga ifrån sig och förklarar den koreanska nationalismen och nationella sorgen över delningen på ett levande vis genom berättelsens huvudkaraktärer. Läs boken eller lyssna på P1!

Boken författare, Hwang Sok-Yong, tillhörde den sydkoreanska demokratirörelsen under 70-talet, då militärdiktaturen fortfarande rådde.

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 9 november 2007

Det finaste en (koreansk) arbetargrabb kan bli

De flesta barn som ritar bilder väljer motiv typ som 'mormor', 'min häst som jag ska köpa när jag blir femtielva år' och 'godis'. I Nordkorea är det lite annorlunda.

KCNA berättar om Ri Sung Bom, en elvaåring som prisas för sitt måleri. Hade han målat sina bilder i skolan i Sverige hade förmodligen psykologer och sociala myndigheter kopplats in. KCNA:
The First National Pencil Picture Festival held last year in celebration of February 16 awarded first prizes to his pencil picture "My dream of joining the army of the General and becoming hero" and the pen picture "A Yankee I have captured"
for their marked individuality and refined stroke.
Framtiden är redan spikad:
The boy artist told KCNA that he would become an excellent soldier-artist to delight Kim Jong Il.  
Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

måndag 5 november 2007

Mer om Nordkoreas musikaliska under

De musikaliska revolutionärerna (i dubbel bemärkelse) Pochonbo Electronic Orchestra gör inte bara fantastisk musik - de tillhörande videona håller samma klass. Den här verkar handla om det natursköna området Myohyangsan - Myohyangberget - dit nuförtiden även sydkoreaner har möjlighet att resa. Där är alla lika glada och paniskt leende som kvinnan i videon. Jag lovar!



Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

Nordkoreas musikaliska underverk




Slögooglande är sällan givande, men idag har jag haft en himla tur. Av en slump snubblade jag över något som tydligen är hett i Nordkorea just nu - alla, från Najin till Kaesong, pumpar tydligen Pochonbo Electronic Ensemble på högsta volym från radion. Med tanke på det begränsade radioutbudet i Nordkorea är det nog inte ett helt osannolikt.

Hitfabriken Pochonbo Electronic Ensemble har tagit sitt namn efter en av Kim Il Sungs mest kända heroiska gerillaräder - attacken mot en japansk militärbas i Pochonbo 1937.

Musiken är väldigt...speciell. Sovjetiska teletubbies möter Sven Ingvars. På speed.

Här kan man höra den fantastiska kompositionen Reunification Rainbow. Stöd kampen mot imperialismen - köp en CD!

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , ,

söndag 7 oktober 2007

Roh tittade på Arirang i Nordkorea

Roh Moo-hyuns närvaro vid Arirang-showen i Pyongyang var enligt min fina vän som pluggar i Sydkorea ett hett ämne i tidningarna under de aktuella dagarna, vilket kanske inte är så konstigt då större delen av uppvisningen består av bilder av heroiska soldater från norr som försvarar sig mot imaginära aggressioner från syd. Dessutom menade kritiker därhemma att barn utnyttjas och far illa under sitt deltagande i den stora gymnastikuppvisningen och manade därför till bojkott.

Han valde att gå och titta, och fick fint sällskap av Kim Yong Nam, talmannen för Nordkoreas parlament (Supreme People's Assembly). Om det och mycket mer står det i den här sammanfattande artikeln hos Korea Times.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: , ,

tisdag 4 september 2007

Stolthet till salu

Den som är någorlunda bekant med Nordkoreas retorik, utspel och politik vet att koreansk nationalism är ett genomgående drag. Man nöjer sig ofta dock inte med det – utan hävdar såklart att det är den norra delen av Korea som är den med den stoltaste historien. Det var ingen slump att nordkoreanska ”arkeologer” (enligt officiell utsago) sade sig ha hittat kung Tanguns grav - i Pyongyang. Detta skulle bevisa en gång för alla att Pyongyang var huvudstaden i historiens första koreanska nation, och därmed är ett framtida återförenat Koreas naturliga huvudstad. Meningen med symboliken är tydlig – Nordkorea är det ”riktiga” Korea.

Därför kan jag tänka mig att följande känns lite pinsamt.

” The Korean Central History Museum in Pyongyang is reported to have asked a Japanese journalist to sell a cleverly woven bamboo box, a rare national treasure, for US$700,000.”

Vissa tar den gyllene chansen att strö salt i såren:
“When the incident was made known last Thursday, South Korean cultural experts expressed concern and suggested Pyongyang would be better off if the box were leased to Seoul's National Museum instead of sold.”

Chosun Ilbo skriver mer om det hela.

Intressant. Andra bloggar om: , , , ,