onsdag 17 oktober 2007

ÄNTLIGEN! Nordkoreas bästa vän börjar blogga

Alejandro Cao de Benós, ordföranden för Korean Friendship Association, mannen som bland annat gjorde sig till en global kändis då han under en gruppresa med KFA bröt sig in på den medföljande ABC-journalisten Andrew Morse hotellrum och förstörde allt hans inspelade och antecknade material, har öppnat en blogg!

Under samma resa spelades den väldigt sevärda filmen Friends of Kim in, där bland annat bloggaren Curtis Melvin figurerar. Curtis syns även då och då i Youtube-klippet längst ner i inlägget (mannen med röd snusnäsduk på huvudet och rödlätt skäggstubb).

För sitt envisa arbete för Koreas återförening har Alejandro belönats av den nordkoreanska staten med bland annat ett medborgarskap i Nordkorea, en plats i parlamentet och ett antal fina medaljer. Han är även mannen bakom den här mytomspunna hemsidan. Här står det att han till vardags arbetar som IT-konsult, men jag är skeptisk.

Jag är rätt säker på att klippet längst ner är filmat under resan som Friends of Kim handlar om, framför allt eftersom Andrew Morse 7 minuter och 44 sekunder in i klippet figurerar i bild. Jag gissar att hans första resa till Nordkorea också blev hans sista, Alejandro kan nog svartlista folk från Nordkorea utan större ansträngning.

Alejandro själv visar sig i bild efter exakt en minut. Han är svår att missa. Hans KFA-sidekick Björnar Simonsen (killen i stolen framför med uppenbar skandinavisk brytning) syns i bild efter bara några sekunder. Curtis Melvin bär som sagt en röd snusnäsduk och sitter i stolen framför snett till höger på bussen i början av filmen.

Mer om Alejandro, hans liv och verksamhet samt kontroversen med Andrew Morse finns att läsa hos Wikipedia. Alejandros blogg finns på www.alejandrocaodebenos.com/blog. Inläggen publiceras i dagsläget endast på spanska (i KFA-forumet hintar Alejandro om att engelska inlägg kan komma i framtiden) men hyfsade översättningar går att ordna genom Babelfish.



Intressant.se. Andra bloggar om: , , , ,

torsdag 11 oktober 2007

Nordkorea löser klimatfrågan

I tider av global uppvärmning och allmän oro över framtidens energisituation finns det en stor efterfrågan på nytänkande och lösningar. Vissa menar att nyckeln ligger i att spara på vår energi. De kanske kan inspireras av en nordkoreansk metod; chefer vars fabriker/arbetsplatser använder för mycket elektricitet kan fängslas i uppåt femtio dagar.

Grön Ungdoms
nyfunna vänskap med Nordkoreavänner i Sverige kanske inte är helt ologisk ändå...

Intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

Nordkorea firar INTE bomben

Båda de två stora svenska dagstidningarna publicerar 10/10 en artikel signerad TT-Reuters som i sin tur citerar en artikel ur Rodong Shinmun (Nordkoreas största dagstidning). På årsdagen av Nordkoreas (påstådda) provsprängning av kärnvapen sägs Rodong Sinmun kalla Nordkoreas atombomb för "ett stort mirakel för alla koreaner".

Det är lätt att göra misstaget att tro att Nordkorea firar innehavet av atomvapen - som de har förbundit sig att skrota och avbryta utvecklingen av. Så är nog inte fallet. Jag tolkar det snarare som att de hyllar vad deras sagda innehav av kärnvapen har lyckats åstadkomma, vilket inte alls är konstigt.

Faktum är ju att de har lyckats pressa både USA och Sydkorea på enormt mycket genom sitt kärnvapenhot, oavsett om de påstådda vapnena faktiskt har existerat eller ej. Rodong Sinmun hyllar nog det faktum att den nordkoreanska strategin har gett landet hundratals miljoner ton livsmedel och bränsle. Ur deras perspektiv gör det såklart helt rätt i det.

Jag kanske tolkar TT-Reuters artikel helt fel, men jag tycker inte riktigt att det framgår att Nordkorea antagligen inte firar något innehav av kärnvapen.

Intressant.se. Andra bloggar om: , ,

onsdag 10 oktober 2007

Intressant snömos

Ibland kan det vara värt besväret att gå förbi medierapporterna direkt till källan.

På den sydkoreanska återföreningsmyndighetens (i brist på ett bättre ord) hemsida finns en sammanfattning av det avtal för ökat interkoreanskt samarbete som Roh Moo-hyun och Kim Jong Il undertecknade under toppmötet i Pyongyang.

Några punkter är särskilt intressanta.
1. Positive implementation of the June 15 (år 2000, min anm.) Joint Declaration
[...]They will achieve the reunification of the motherland independently on the basis of inter-Korean national solidarity and the dignity and interests of the Korean people.[...]
Här har Nordkorea antagligen lyckats smyga in lite dold USA-kritik genom endast ett litet ord (då de menar att Sydkorea egentligen styrs av Bush-administrationen). Huruvida jag gissar att Sydkorea gick med på det av egen vilja eller genom kompromissandets ädla konst låter jag vara osagt.
2. Developing inter-Korean relationships into those of Mutual Respect and Trust

The South and the North have agreed to commit themselves to developing inter-Korean relations on the basis of mutual respect and trust, transcending differences in ideology and systems. They have also agreed not to intervene in each other's internal affairs; to resolve all issues in the interest of reconciliation, cooperation and reunification; [...]

Klarspråk: Sydkorea ska hålla sig borta från att kritisera eventuella nordkoreanska människorättskränkningar och respektera Juche-systemet. Vilket man ju i praktiken redan gör idag.
4. Cooperation on the Implementation of the February 13 Agreement of the Six-Party Talks & Establishment of a Peace Regime

[...]
The South and the North agreed to work together with other countries directly involved in this matter to declare an end to the Korean War[...]

Svart på vitt. Koreakriget ska äntligen även formellt ta slut.
5. Expansion and Advancement of Inter-Korean Economic Cooperation/Creation of a Special Peace and Cooperation Zone in the West Sea

The South and the North agreed to facilitate, expand, and further develop inter-Korean economic cooperation projects continuously;[...] expedite the completion of the first-phase construction of the Gaeseong Industrial Complex, promptly start the second-stage projects in the complex, and open freight rail services to the GIC.

Other cooperative measures will include improving personnel transportation, communication, and customs clearance procedures, repairing the Gaeseong-Sinuiju rail link and the Gaeseong-Pyongyang expressway, building joint shipyards in Anbyeon and Nampo, and pursuing joint projects related to agriculture, health and medical services and environmental protection.

De sydkoreanska skattebetalarna ska rusta upp betydande delar av Nordkoreas infrastruktur.
The economic cooperation measures will allow the two Koreas to promote mutual interests, thus helping cement peace on the Korean Peninsula.

Det kan man verkligen säga. Självklart tjänar Sydkorea i längden både mentalt och materiellt på att förbättra Nordkoreas ekonomi; det militära hotet från norr försvagas och risken för ett sammanbrott hos grannen på halvön minskar, vilket också minskar riskerna för en ekonomisk katastrof i syd.
7. Promotion of Exchanges and Cooperation in Social and Cultural Areas

[...]In the area of tourism, the two Koreas will open tours to Mt. Baekdu and open nonstop flight services between Seoul and Mt. Baekdu for this purpose.

Cashflow!
A South-North joint cheering squad will be sent to the 2008 Beijing Olympic Games, using the Seoul-Sinuiju Railway Line on the way to Beijing.

Det kan bli spännande att få läsa om hur man planerar och koordinerar en 'cheering squad', som man dessutom kan anta är menad att verka både spontan och hjärtlig...Men symbolik ska inte underskattas i de här sammanhangen. Att de dessutom kommer att åka tåg från syd till Nordkorea är häftigt och hade varit någonting otänkbart innan år 2000.

Sammanfattningen i sin helhet finns här.

Intressant.se. Andra bloggar om: , , , ,

tisdag 9 oktober 2007

Nordkoreas massaker i Zimbabwe

Kanske såg Kim Il Sung lite av sig själv hos Robert Mugabe. En annan gerillakrigare som med stark tro på socialism och nationalism lyckades befria sig från sina koloniala förtryckare och påbörja det hårda arbetet för folkets frihet och lycka.

Och precis som Kim Il Sung på femtiotalet, så var Robert Mugabe inte långt efter sitt maktövertagande ivrig att säkra sitt totala grepp om makten.

Kim Il Sungs utrensningskampanj på femtiotalet syftade precis som Mugabes massaker på åttiotalet till att förinta konkurrensen inom den egna rörelsen; Kim Il Sung raderade ut två av tre falanger inom det Koreanska Arbetarpartiet och Mugabe lyckades krossa den allierade rörelsen Zapu genom att driva dess ledare Joseph Nkomo på flykt, men kanske framför allt genom att statuera tusentals brutala exempel på vad han var kapabel till.

Troligt är att Nordkoreas stöd hade med den egna självbilden att göra. Likt Sovjet och Kina, de två andra kommunistiska stormakterna i världen, skulle väl Nordkorea också ha ett antal stater mer eller mindre under sig, som de kunde utnyttja i situationer då de kunde tänkas vinna på det. Som jag skrivit tidigare ville de troligen upprätta en egen maktsfär, så att även resten av världen skulle inse den nordkoreanska nationens storhet i världen.

Hjälpen bestod av någonting som Robert Mugabe skulle komma att ha stor användning av. I augusti 1981 skickade Nordkorea 106 stycken militära rådgivare för att hjälpa Robert Mugabe att bygga upp en egen militär elitstyrka. Det sägs att Robert Mugabe var extra lycklig över att hjälpen kom just från Nordkorea, ett land som han beundrade. Joseph Nkomo kallade Femte Brigaden för ”Mugabes nordkoreanskt tränade privatarmé.”

Nordkorea verkade inte heller ångra sig efter nyheterna om vad deras hjälp hade åstadkommit. Den sista av de nordkoreanska militärrådgivarna lämnade Zimbabwe så sent som 1986.

I januari 1983 skickades Mugabes Femte Brigad till Matabeleland, den del av Zimbabwe där Mugabe misstänkte att de flesta av Zapu:s anhängare fanns. Det officiella syftet med aktionen sades vara att Nkomo och Zapu hade en rebellarmé som härjade i området och som skulle stoppas. Den förklaringen förkastas av de flesta seriösa bedömare och experter inom ämnet som nästintill en ren lögn.

En slags rasism fanns också med i bilden. Att Matabeleland till största del befolkas av Ndebele-stammen och Mugabe tillhör Shona gjorde nog inte direkt hans samvete tyngre.

Vad som följde kan inte beskrivas som någonting annat än en massaker. 20 000 mördade människor samt ett oberäkneligt antal våldtäkter och fall av godtycklig misshandel blev facit efter den Femte Brigadens härjningar i Matabeleland.

David Blair har skrivit boken Degrees in Violence, som handlar om Zimbabwes nutidshistoria och Robert Mugabes ledarskap. I en kåkstad nära Bulawayo i Matabeleland träffar han Gideon Nyathi, vars by fick besök av Femte Brigaden 1984:

De kom till byn och anklagade min far för att skydda dissidenter. De tog honom till ett hus och sköt honom i benet. Han förblödde och dog.

De tog en 21-årig man och hängde honom uppochner i ett träd. De slog honom på huvudet med pinnar och klubbor tills han dog. De samlade byns invånare och valde ut en ung man. De krossade hans skalle med stenar framför alla människorna. De sa att vi var dissidenter, men vi hade aldrig ens sett en dissident. Det hela var bara en ursäkt för regimen för att mörda människor.

Mugabe verkar fortfarande vara rätt tacksam:

Pyongyang, May 27 (KCNA) — Everything in Zimbabwe is associated with the exploits of President Kim Il Sung.
Zimbabwean President Robert G. Mugabe said this, recalling the fact that Kim Il Sung rendered material (min fetning) and mental assistance to the Zimbabwean people in the struggle for the independence of the country and the building of a new society.
On May 17 when receiving credentials from the DPRK ambassador to his country, he said that Zimbabwe and the DPRK have very good friendly relations.
Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

måndag 8 oktober 2007

Kul i Economist om presidenten

Bläddrade just igenom några äldre nummer av The Economist och upptäckte en intressant artikel om den förmodade nästkommande presidenten i Sydkorea.

När han valdes till partiets presidentkandidat spelades Pet Shop Boys låt 'Go West' (som jag har för mig förekommer ganska friskt under Pride-paraden i Stockholm), vilket man kan tycka är lite kul när det handlar om en konservativ politiker i ett ganska konservativt samhälle.

Artikeln berättar även om Lee:s uppväxt, som man beskriver som "a mirror of the remarkable transformation of South Korea from poverty to the world's 11th-largest economy". Två av hans syskon dödades av amerikanska bomber under Koreakriget, då han likt så många andra hade väldigt svårt att ordna mat för dagen. Han flyttade skräp mot betalning för att finansiera sina universitetsstudier, och togs senare upp i Hyundai-koncernen på en rad olika höga poster. Nu blir han antagligen president i Sydkorea. Grattis!

Intressant.se. Andra bloggar om: ,

Nordkorea på SVT

Jag brukar vanligtvis inte titta på SVT:s Kobra, men ikväll kommer jag att sitta bänkad. De kommer nämligen att sända en intervju med Choi Eun-hee, en sydkoreansk skådespelerska som 1978 tillsammans med sin man (som var en känd regissör i Sydkorea) kidnappades till Nordkorea där de tvingades att göra propagandafilmer åt staten. De lyckades fly 1986 vid en resa till Wien, där de tog sig till den amerikanska ambassaden och sökte asyl.

21.30 i SVT1, titta!

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , ,

söndag 7 oktober 2007

Roh tittade på Arirang i Nordkorea

Roh Moo-hyuns närvaro vid Arirang-showen i Pyongyang var enligt min fina vän som pluggar i Sydkorea ett hett ämne i tidningarna under de aktuella dagarna, vilket kanske inte är så konstigt då större delen av uppvisningen består av bilder av heroiska soldater från norr som försvarar sig mot imaginära aggressioner från syd. Dessutom menade kritiker därhemma att barn utnyttjas och far illa under sitt deltagande i den stora gymnastikuppvisningen och manade därför till bojkott.

Han valde att gå och titta, och fick fint sällskap av Kim Yong Nam, talmannen för Nordkoreas parlament (Supreme People's Assembly). Om det och mycket mer står det i den här sammanfattande artikeln hos Korea Times.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: , ,

Toppmötet i Nordkorea

Få kunde nog undgå bilderna i tidningar och teve på de två koreanska ledarna när de skålade i champagne i Pyongyang för några dagar sen. Nu är toppmötet över.

Vad handlade det egentligen om? Kärnvapnena skulle ha kunnat vara någonting angeläget för Sydkorea att ta upp, men in i det sista var det osäkert om de ens skulle nämnas.

Fredsavtal? Nja. Komplicerat. Sydkorea kan inte ensamt representera de övriga parterna i Koreakriget. Istället kom man överens om målsättningen om ett ytterligare toppmöte; den här gången mellan Koreakrigets parter, för att äntligen kunna förklara kriget avslutat.

Återföreningsfrågan? Inte mer än de symboliska gester man hade kunnat vänta sig. Över huvud taget verkar toppmötet ha handlat mycket om symbolik; Roh Moo-hyun åkte knappast limousine över gränsen för att det gick snabbt och smidigt.

Nej, toppmötets egentliga fokus hamnade inte helt oväntat på Nordkoreas ekonomi och dess framtid. Förutom att fortsätta subventionerna till byggandet av industrizonen i Kaesong lovade president Roh att hjälpa till vid ett antal andra projekt, bland annat ska det börja byggas båtar på allvar i hamnstaden Nampo, norr om Pyongyang. Turismen ska också få sig ett uppsving, till exempel genom en planerad flyglinje mellan Seoul och turistorten i Paektubergen i Nordkorea.

Roh Moo-hyun:s löften är inte helt okontroversiella. De flesta är överens om att hans tid vid makten går mot sitt slut, och att då lova saker som nästkommande president (som har en något hårdare linje gentemot Nordkorea, se bl a det här inlägget.) kommer att vara bunden att genomföra kan tyckas tveksamt.

Ekonomin är ett genomgående drag i det mesta rörande relationerna mellan syd och Nordkorea just nu. Att lyfta den sargade nordkoreanska ekonomin är nämligen någonting som båda länderna har ett intresse av, eftersom de båda gynnas av stabilitet på halvön. I takt med att Nordkoreas sargade ekonomi förbättras säkras också ledarskapets position, vilket minskar risken för sammanbrott och den förmodade katastrof som skulle drabba Sydkorea då miljoner hungrande kusiner från norr väntas välla in över gränsen. Ledarna för båda länderna har ett klart intresse i att undvika en sådan kris.

För mer om toppmötet se bl a Economist och Chosun Ilbo.

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: , ,

lördag 6 oktober 2007

Nu är bloggen tillbaka

Naturligtvis lyckades jag hamna på sjukhus samtidigt som en av de största händelserna i Korea sedan delningen 1953 inträffade; nämligen det andra toppmötet mellan ledarna för halvöns två nationer. Nu är jag i alla fall frisk och bloggen är tillbaka!
Trots att det sen flera dagar tillbaka är borta från de internationella mediernas löpsedlar kommer jag såklart att skriva lite kring toppmötet och dess betydelse för framtiden.