Chongryon håller kongress
Chongryon mår inte bra. Glansperioden med 200.000 medlemmar fick ett tvärt stopp då Nordkorea runt 2001/2002 så smått började hinta att man, som omvärlden så länge hade misstänkt, vid upprepade tillfällen hade kidnappat japanska medborgare och tagit dem till Nordkorea, där de tvingades att lära ut saker som ”västerländskt beteende” och det japanska språket till bl a nordkoreanska spioner. Fine, då kanske frågetecknena kring de försvunna japanerna en gång för alla kunde redas ut. Eller? Var det så enkelt?
Knappast. Nästan direkt riktades den japanska allmänhetens misstänksamma ögon mot organisationen för etniska koreaner i Japan – Chongryon.
Chongryons högkvarter i Tokyo
Chongryon är en enorm organisation som bildades kort efter andra världskrigets slut för att kämpa för de sedan länge diskriminerade koreanerna i Japans rättigheter. Organisationen präglades av en stark nationalism, och därmed föll det sig ganska naturligt att alliera sig med det mest nationalistiska av de båda koreorna – nämligen den norra sidan. På grund av det bröt sig en del av medlemmarna loss och bildade Mindan, en organisation med liknande uppgift fast med sympatier för syd.
Genom åren har Chongryon förutom att samla in rigorösa summor med pengar till Nordkorea även ägnat sig åt att hjälpa landet med narkotikasmuggling, ett visst mått av spioneri samt vapenhandel. En stor del av den avancerade militärteknologin som Nordkorea tros inneha sägs ha köpts och exporterats av Chongryon från Japan. Man har även utbildat spioner och tränat dem i kampsporter i källaren i organisationens stora huvudkontor i Tokyo.
För hur skulle nordkoreanska agenter kunna ordna något så avancerat som spårlösa försvinnanden av japanska medborgare, i ett land där man inte ens har en ambassad? Affären med de kidnappade japanerna ledde till stora medlemsförluster för Chongryon, men även till trakasserier mot den koreanska befolkningen i Japan. Skolor drivna av Chongryon vandaliserades, och det har berättats om hur koreanska skolbarn under långa perioder inte har vågat gå vägen till och från skolan av rädsla för verbala och fysiska attacker. Nu tycks Chongryon alltså återigen ha stora problem – och frågan är om de den här gången faktiskt är av den grad att de går att reparera. Det återstår att se, men regimen i Pyongyang verkar i alla fall inte vara till mycket hjälp för de människor som under så lång tid har försett dem med presenter, pengar och underrättelseuppgifter.
3 kommentarer:
Detta var det mest vinklade och enfaldigaste jag läst om Chongryon. Jag har arbetat på en NK-skola i Japan och sett C. från insidan. C:s historia och nuvarande problem är oerhört mer komplicerade än så. Det är dags att koreavänner ser "nordfolk" som människor av kött och blod! Delningen är nog tragisk som den är.
Nåja, nu var ju inte mitt blogginlägg direkt menat som någon heltäckande redogörelse för Chongryons historia och verksamhet, så vad du ser som "enfald" kanske snarare ligger i bloggmediets natur. Jag håller med dig, men det är svårt att ge en balanserad sammanfattning av en över 50-år gammal organisations historia på bara någon A4-sida.
Trist att du istället för att komma med saklig kritik och information väljer att bara vara oförskämd, jag tror att du har mycket att berätta. Jag skulle gärna höra mer om Chongryon från dig. Trots min "enfald" och "vinkling" kanske du skulle kunna tänka dig att ställa upp på en intervju? Maila mig!
Ja, det var naturligtvis inte min avsikt att vara oförskämd, så om mitt inlägg har uppfattats så ber jag om ursäkt. (Oförskämdhet kan också vara en effekt av mediet, där man lätt bara häver ur sig saker...) Jag är i själva verket positivt inställd till hemsidans syfte och skulle gärna hjälpa till att komma med mera saklig konstruktiv kritik. Visst kan jag ställa upp på en intervju/ett samtal om ämnet. Min e-postadress är kumabeije@hotmail.com
Skicka en kommentar