torsdag 14 augusti 2008

Dokdobråket

Ingen regelbunden läsare av sydkoreansk media kan ha missat den senaste tidens bråk om Dokdo (독도), en pytteliten ögrupp* som ligger Östra Havet (Sea of Japan), och som är föremål för en nyligen återuppblossad dispyt mellan Sydkorea (under påhejande från Nordkorea(!)) och Japan. Dokdoöarna är inte särskilt mycket större än Gotska Sandön, och säkert inte mer användbara heller. Vad jag vet bor en person permanent på Gotska Sandön. Två personer bor på Dokdo, varav en är någon form av vaktmästare. Den andra arbetar för Sydkoreas kustbevakning.

Varför då denna enorma upprördhet? Yonhap:
"Dokdo is obviously part of South Korean territory historically and by international law. I'm determined to exert my presidential responsibility to secure our territorial control of Dokdo," Lee said while meeting with key members and advisors of the newly-created Dokdo Research Institute at the presidential office Cheong Wa Dae.

Vad det handlar om är i korthet vad som av Korea upplevs som nya japanska anspråk på Dokdo, däribland en nyligen antagen kursplan för japanska skolor där tidigare japanska anspråk på Dokdo benämns som rättfärdiga. Tänk er Fredrik Reinfeldt försvara Sveriges territoriella krav på Gotska Sandön från oförskämd finsk agression på samma sätt. Det är en lite udda bild, minst sagt.

Men Sverige har aldrig varit en finsk koloni. Svenska skolbarn har aldrig tvingats byta undervisningsspråk till finska från en dag till en annan, och svenskar har aldrig forserat döpts om till finska namn. En finsk kolonialmakt har aldrig försökt radera ut Sveriges kulturarv och historia, och göra den finsk. Det är skillnaden.

Den starka nationalism som finns utbredd i Korea har många historiska anledningar varav den japanska kolonialtiden utgör en av de senaste. Att vad som upplevs som återväckta koloniala drag i Japans historieskrivning rör upp känslor i Korea är nog inte särskilt konstigt, trots allt. Även fast det handlar om två till synes värdelösa stenar.

* Det engelskspråkiga namnet Liancourt Rocks är egentligen mer rättvist eftersom det de facto handlar om ett par "rocks."

Pingat hos intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

David sa...

Fiskerätter och potentiella naturresurser gör nog att öarna inte är helt världelösa trots allt.

Koreabloggen sa...

Möjligen fiskerättigheterna, isåfall. Jag kan ha läst att man har försökt borra efter olja på Dokdo, men jag minns inte. Hursomhelst har jag ändå svårt att tänka mig att de två stenarnas eventuella naturresurser skulle spela någon som helst roll för två av Asiens största och rikaste industrinationer...

Koreabloggen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Koreabloggen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karin Brissman sa...

Ett argument som går hem ganska väl hos gemene man i Sydkorea är den strategiska närhet som Dok-do har till koreanska bebodda öar som Ullueng-do. Skulle Dok-do verkligen vara japansk så kan man förstå koreanernas oro även om det kanske inte är troligt att Japan i dagsläget skulle försöka invadera Sydkorea igen.

Detta är inget jag vet som används offentligt, men många sydkoreaner pratar om det så.

Koreabloggen sa...

Intressant!

Något egentligt invasionshot tror jag att det är mycket få - möjligen någon enstaka s k foliehatt - som oroar sig för. Däremot upplever jag att mycket i koreansk politik handlar om symbolik. Sett ur det perspektivet får den här frågan en viss vikt, tycker jag.

Anonym sa...

Själv undrar jag varför ön Takeshima (Dokdo) finns på gamla japanska kartor men inte på Koreanska. Tror det är omöjligt att härleda vem ön egentligen tillhör.

Koreabloggen sa...

Kan du hänvisa till någon sådan karta på nätet? Jag säger inte att du har fel, jag är bara nyfiken. Hursomhelst så har ju Dokdo legat inom Sydkoreas erkända gränser sedan 1945, vad jag vet.

Koreabloggen sa...

Några andra gamla kartor: http://www.dokdocorea.com/map.htm.