Inom loppet av en timme har jag fått inte mindre än tre olika tips om Aftonbladets nyinköpta Vice-guide till Nordkorea. Jag vill verkligen gratulera Aftonbladet innerligt till att ha lyckats lägga vantarna på vad som kanske är den roligaste "dokumentären" från Nordkorea, men också den allra sämsta. Det är faktiskt helt otroligt hur dålig den är. Jag skrev tidigare om den här, men vill nu återigen understryka hur pass spelad och sjuk programledarens rädsla är. Det är helt enkelt inte möjligt att han är rädd på riktigt, såvida han inte är hög, vilket i och för sig verkar troligt.
Här kan du titta på skräpet. Det bär mig egentligen emot att tipsa, men se filmerna som en illustrativ poäng: detta är den anti-intellektuella "Nordkoreajournalistiken" personifierad. Vilket torde passa Aftonbladet perfekt, med andra ord.
Pingat till intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Vice, TV, media, Vice-tv, Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men i ditt förra inlägg skrev du ju även "De här filmerna är helt klart de roligaste reseskildringarna jag har sett från Nordkorea".
Jag kan hålla med om att ur en intellektuell synvinkel kanske inte detta är det bästa som har gjorts om Nordkorea men för oss turister som varit där så är det ju en Deja-vu-resa av sällan skådat slag. Sen tror jag givetvis att rädslan mot slutet är spelad men jag vet själv hur jag kände mig när jag gick in på Pyongyangs flygplats första dagen och det var inte utan att man var lite orolig faktiskt. Att sen det totalt hade släppt när man åkte ut genom Dandong en vecka senare är ju en annan sak. :)
Jo, och det står jag fast vid. Men Aftonbladet presenterar ju klippen som dokumentära - och inte som de flummiga stonerfilmssegment de är. Som filmklipp betraktade är ju klippen jätteroliga - men som dokument från Nordkorea är de ju kassa.
Jag vet vad du menar med känslan man får då man landar på Sunan-flygplatsen, som sedan släpper när man åker över bron till Dandong; jag har själv haft den. Men man var ju inte direkt livrädd när man var på USS Pueblo eller när man vandrade runt på krigsmuseet. Obehag: ja. Rädsla: ...nja?
Men visst, jag kanske överreagerade lite. De är ju roliga filmer, trots allt :-)
Ah, sorry, jag har inte sett hur aftonbladet presenterade filmen. Har bara sett Vice:s klipp.
Jag kände mig så "cramped" utav all övervakning vi hade de första dagarna så den eftermiddagen vi skulle till krigsmuseét o pueblo hoppade jag över och stannade och tog hand om mig själv på hotellet. :)
Men rädd, nä, det släppte väl efter man åkt tunnelbanan första dagen typ. Sen var det bara bisarrt för hela slanten...
Jag tyckte också att det var jobbigt, trots att jag tyckte mig vara rätt förberedd :-) Jag blev mest irriterad, snarare än orolig. Kunde störa mig så på att ingen helt enkelt frågade rakt ut: "Varför får vi aldrig gå någonstans själva? Vad är ni så rädda för?" Jag visste ju vilka svaren skulle bli, men ändå. Den tysta överenskommelsen störde mig lite...
Men, som sagt, jag var aldrig rädd. Även om jag blev klart nervös då guiden frågade mig om jag var CIA-agent ;-)
Intressant är däremot att läsa kommentarerna,, finns en del Kim-vänner i sverige trots allt
Ptja, nyttiga idioter har alltid funnits. Sveriges Kim-vänner är dock för marginaliserade och ärligt talat dåligt pålästa för att någon ska ta dem på allvar, är mitt intryck.
http://news.uns.purdue.edu/x/2008b/081202WereleyREP.html
hittade också hit via bladet... gillar din blogg, nordkorea fascinerar mig
Skicka en kommentar