Vad som har slagit mig när jag har tittat på deras filmer är hur pass löst regimen verkar hålla i dem när de är inne i landet, det hör inte till vanligheterna att filmare tillåts fånga t ex de undermåligare delarna av infrastrukturen på bild. Något jag även har undrat över är hur de lyckas få göra filmer om ämnen som de flesta journalister bara skulle kunna drömma om att få snudda vid inne i Nordkorea, att få tillträde till en medborgares hem är otroligt ovanligt även för en utlänning som bor i landet under flera år. Att dessutom få göra det och tillåtas att i filmen visa upp det kontrollsamhälle som Nordkorea är ännu konstigare, då regimens företrädare alltid kräver att få titta på bildmaterial innan det lämnar landet.
Jag gjorde alltså helt rätt när jag följde vännens SMS-uppmaning i fredags kväll och satte på CNN. I programmet "talkAsia" intervjuades filmbolagets "co-producer and expert on North Korea", Nicholas Bonner. Han besvarade nästan alla mina frågor. Med reservation för att mitt minne kan svika mig lite så var det ungefär det här som framgick:
Som så många andra av de som har kommit att arbeta med eller åt staten i Nordkorea så bodde Nicholas Bonner i Kina, i närheten av gränsen mot Korea. Året var 1988 och hans nordkoreanska vän (en av de få nordkoreaner som hade möjlighet att resa till Kina) föreslog att Nicholas skulle komma till Pyongyang och ta med sig några vänner, så skulle de få se att Nordkorea inte alls är det där konstiga landet som det framställs som i västerländsk media. Nicholas nappade, och åkte till Pyongyang med några kompisar. Sen åkte han en gång till, med några andra. Det slutade med att han startade Koryo Tours, en resebyrå som specialiserar sig just på resor till Nordkorea. Idag tar Nicholas runt tusen personer på resor varje år, och han hävdar att ingen utlänning har besökt landet lika många gånger som han själv.
Han bekräftade att han och hans team får filma ungefär vad de vill.
Jag har aldrig blivit tillsagd av myndigheterna att vi inte får filma något. De säger att 'visst, du visar upp vissa delar av vårt samhälle som vi kanske inte är stolta över, men du berättar i alla fall sanningen'.Som anledning till varför just han och hans team får filma så fritt angav han den "koreanska mentaliteten". Han har jobbat med dem länge och han har varit ärlig under hela tiden och därmed byggt upp ett ömsesidigt förtroende. Jag skulle i och för sig tro att också de miljoner som de tusentals turisterna drar in kan spela en ganska stor roll.
Här är ett NBC-reportage om vad som enligt mig är deras mest intressanta film, dokumentären Crossing the line om amerikanen Joe Dresnok som gick över den 38:e breddgraden, gränsen mellan nord och Sydkorea, under 60-talet och som sedan dess har bott i Pyongyang.
Andra filmer som de har gjort är b la A state of mind som handlar om en ung flicka som förbereder sig för deltagande i den enorma massgymnastikfestivalen Arirang.
Bolaget står även bakom The game of their lives som följer med nordkoreas lag från fotbolls-VM 1968 på en resa till några av de platser där de överraskade världen och vann mot fotbollsnationers lag såsom Italien och England.
Jag hoppas att jag inte begår ett brott när jag berättar att några av de här filmerna finns att ladda ner som torrents via förslagsvis Isohunt.
Inlägget är pingat hos intressant.se.
Andra bloggar om: Nordkorea, dokumentär, Joe Dresnok
UPPDATERING 24/8/2007: Jag har hittat intervjun; se den här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar