Kamrater i Sverige

Jag tycker att de svenskar som hyllar Nordkorea är väldigt spännande.
De lever i ett fritt land med en generell välfärd som trots sina brister anses vara bland den bästa i hela världen. De har rätt att uttrycka sina åsikter fritt på öppen gata, de har ett skyddsnät som skyddar dem om de ramlar ner till den lägsta botten, och de har rätt att organisera sig i de grupper de vill.
Trots den lyx de faktiskt åtnjuter så tycker de att Nordkorea, ett land där 36% av befolkningen beräknas lida av undernäring, i vissa avseenden är ett bättre land än Sverige.

Förvirrade galningar, skulle vissa kalla dem. Med "dem" åsyftas oftast Svensk-Koreanska Föreningen, som jag kommer att skriva mer om någon annan dag. Nu handlar det nämligen om personer ur ett svenskt riksdagsparti - Vänsterpartiet.

Imorse googlade jag på orden 'sveriges ambassadör DFRK'. Av en händelse kom jag till den här sidan.

Jag såg, precis som de flesta andra, också Janne Josefssons dokumentär om Vänsterpartiet. Den var spännande, och stora delar var klart upprörande - men det är en annan sak att återigen kunna läsa igenom vad företrädare för Vänsterpartiet ska ha sagt och skrivit om vissa saker. När det kan läsas om och om igen finns det mer tid att tänka efter.

På Vänsterpartiets 87:e kongress, 1987 (för inte mer än 20 år sedan) gratulerade den dåvarande partiledaren Lars Werner Kim Il Sung på 75-årsdagen. När tusentals personer redan har hunnit fly från folkrepubliken, samtidigt som det av Kim Il Sung personligen utformade Gulag-systemet utgör en stadig pelare i det nordkoreanska samhället, när den stora svältkatastrofen börjar nalkas, skriver Lars Werner såhär (mina fetningar):

Vänsterpartiet kommunisterna och jag personligen gratulerar Dig hjärtligt med anledning av Din 75-Brsdag och vill uttrycka vår höga värdering av de stora insatser Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass och folk och i den världsomspännande antiimperialistiska kampen. Det är vår uppriktiga förhoppning att Dina strävanden till en fredlig och oberoende återförening av Korea måtte krönas med framgång, vilket även vore ett stort bidrag till stärkandet av freden i världen. USA-imperialismens aggression och fortsatta politik för att dela Korea, upprätthålla spänningen och det militära hotet fördöms av vårt parti och hela den fredsälskande världsopinionen. De återkommande militärövningarna "Team Spirit" måste upphöra och Korea göras till en kärnvapenfri zon, en uppgift som Du verkar för. Vi önskar Dig framgång i arbetet för ett fredligt och kärnvapenfritt Nordöstasien, god hälsa och ett långt liv.Varma kamrathälsningar. Lars Werner.”

Att Lars Werner pratar om Kim Il Sungs strävanden efter "fredlig och oberoende återförening av Korea" får mig att hundra om han stoppade huvudet i sanden under Koreakriget - som startades av Kim Il Sung och som skulle komma att ta livet av en sisådär tre miljoner människor. Oberoende innebär tydligen för Lars Werner att vara totalt beroende av sovjetiskt mat och energibistånd. Insatsen för "Koreas arbetarklass och folk" måste ha varit Kim Il Sungs skapande av ett planekonomiskt distributionssystem för mat, som senare skulle komma att ta livet av upp emot tre miljoner av "Koreas arbetarklass och folk".

Riksdagsmannen Bertil Måbrink var i Nordkorea 1985. I en artikel om sitt besök berättar han att det först var när han fick uppleva Juche som han kom att förstå tanken. Citatet är långt men förtjänar absolut att läsas i sin helhet.

Vad som slår en när man befinner sig i DFRK ar den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i. Jag har hört talas om Juche men inte riktigt förstått dess innebörd. Nu förstår jag vilken betydelse som denna idé haft och har för landet. Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har försatt dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung. Jag vill också i sammanhanget framhålla - trots vinterlandskapet - att huvudstaden i DFRK var en underbart vacker stad. Jag fick också äran att sammanträffa med kamrat Kim I1 Sung. Under två och en halv timme varade detta möte. Kamrat Kim Il Sung redogjorde på ett mycket pedagogiskt sätt för DFRK:s syn på det internationella läget och de olika initiativ som tagits från DFRK när det gäller bevarande av freden och minska spänningarna. Helt naturligt ägnade kamrat Kim II Sung en stor del av tiden åt läget på den koreanska halvön. Inte minst alla de förslag som gäller återförening av de två kinderna. Värt att notera är DRFK:s förslag om att koreanska halvön skall förklaras som en kärnvapenfri zon. Vi vet att där finns kärnvapen genom USA:s närvaro i södra Korea. Ett förslag som borde ha rönt samma internationella intresse och stöd som det nordiska förslaget om en nordisk kärnvapenfri zon. Men som kamrat Kim Il Sung uttryckte sig: ’vi ligger på fel plats’. Det borde vara tid att alla fredskrafter nu också uppmärksammade DFRK:s förslag om en kärnvapenfri zon på den koreanska halvön. Det förslaget är ett viktigt bidrag i fredskampen. Men också DFRK:s förslag om en återförening bör ges större plats i den internationella opinionen. Detta är också ett konkret bidrag för att minska spänningen i den delen av världen

Vad som förvånar mig allra mest med Bertil Måbrinks ord är inte de positiva omdömena - de liknar så många andra ord om det nordkoreanska samhället. Nej, vad jag tycker är allra konstigast är, förutom hur en välutbildad människa kan falla för en potemkinkuliss, är att Bertil Måbrink säger sig ha fått träffa Kim Il Sung under två och en halv timme. Ledarskapet i Nordkorea gör en poäng av att vara otillgängliga och en aning hemliga - kanske just för att inte råka motsäga den kraftiga mytbildning som finns runt dem. Om människor såg mer av Kim Jong Il i verkligheten kanske de skulle inse att hans sextionde födelsedag antagligen inte orsakade några naturmirakel (som KCNA rapporterade), eftersom han egentligen inte är mer än en människa av kött och blod, precis som vi andra.

Som sagt, jag är mer förvånad än upprörd. Att välutbildade människor som dessutom borde kunna spela det politiska spelet släpper ur sig sånt här är oerhört konstigt.

Däremot har jag inte ett dugg svårt att förstå de som blir upprörda av att valda politiker uttalar sig såhär om en av världens hårdaste diktaturer.

Intressant?
Andra bloggar om: Nordkorea, Kim Il Sung, Lars Werner, Bertil Måbrink, Janne Josefsson, Vänsterpartiet