”Livsmedelsförsörjningen hade tryggats” är i sig en ganska uppseendeväckande rubrik, när det handlar om Nordkorea. Och artikeln ter sig än mer anmärkningsvärd när skribenten Torbjörn Björkman säger sig ha suttit ner någon som ”[…]arbetade med att övervaka distributionen av WFP:s hjälp (i Nordkorea på nittiotalet, min anm.)”.
Naturligtvis bör man inte lita på att en skribent för Svensk-Koreanska föreningens tidning återger en intervju helt korrekt. Men även om bara huvuddragen stämmer så är vissa av svaren väldigt anmärkningsvärda då de sägs komma från en tidigare anställd hos World Food Program i Nordkorea.
Han konstaterade att hjälpen distribuerades och lagrades på ett bra sätt. Koreanerna var mycket samarbetsvilliga och projektet var rimligt öppet, transparent. WFP fick besöka nästan alla delar av landet. Han påpekade att ’åtminstone i detta land gick hjälpen fram till dem som skulle ha den’.
Ett sådant svar kommer antingen från någon som under hela sin vistelse i Nordkorea stoppade huvudet under sanden och valde att inte se vad som skedde, eller från någon som ljuger rakt av. Att döma av vad jag efter lite letande med Googles hjälp har fått reda på så är det senare svaret det mest troliga. Men först, lite fakta:
Myndigheterna i Nordkorea gjorde vad de kunde för att mörka det akuta allvaret från de hjälporganisationer som fanns på plats i landet. I början av WFP:s närvaro i Nordkorea, efter 1995 års översvämningar, förnekade FN-organets representanter i landet att någon utbredd svält existerade. Kanske är det inte så konstigt att de drog sådana slutsatser. De bodde trots allt i Pyongyang, och följdes nästan dygnet runt av sina ”guider” – övervakare utsända av myndigheterna.
En sådan naivitet vittnar om total okunskap om Nordkorea, men förhoppningsvis har världens hjälporganisationer lärt sig någonting av vad de senare skulle upptäcka i landet. En medarbetare hos WFP i Pyongyang, Tun Myat, klargjorde att biståndet helt sonika skulle upphöra om inte myndigheterna tillät hjälparbetare att resa fritt inom landet. Myndigheterna blev därmed tvungna att låta WFP-representanter resa även till norra Hamgyong och Yanggang. När man då insåg hur allvarligt läget var på landsbygden utvecklades WFP:s insats i Nordkorea till en av de mest omfattande hjälpinsatserna någonsin i världen. Miljoner människor – till och med fler då än idag – var beroende av den utländska hjälpen för sin överlevnad.
Att hjälpinsatserna i Nordkorea ”gick fram till dem som skulle ha den” är en grov missuppfattning av verkligheten, även om det verkar ha varit den linje som WFP länge arbetade efter i insatsen under nittiotalet.
Den dåvarande ordföranden för Läkare Utan Gränser, Fiona Terry, berättade för The Guardian 2001 att ”genom att kanalisera biståndet genom den regim som är ansvarig för lidandet, så har WFP kommit att bli en del av förtryckarsystemet.” Att regimen delade ut det matbistånd den fick till människor beroende på deras positioner i samhället är något som få ifrågasätter. Det finns otaliga exempel t ex på hur mat som skulle skickas till barnhem helt plötsligt har ”försvunnit”. Samtidigt blir de flesta besökarna på någon av Nordkoreas 350 svarta marknader inte ens förvånade över att rissäckar med amerikanska, japanska och sydkoreanska stämplar säljs öppet till överpriser.
1998 avbröt Läkare Utan Gränser sina insatser i Nordkorea just på grund av att deras bistånd delades ut av regimen till medborgarna beroende på deras positioner i samhället. Att vara partimedlem eller inte kunde innebära skillnaden mellan svältdöd eller knapp överlevnad.
Men det finns en solklar anledning till varför Esko Koskinen, mannen som blir intervjuad i Koreainformation, svarar som han gör. Vad artikelförfattaren av naturliga skäl inte nämner är att Esko Koskinen, förutom att påstått ha arbetat för WFP, även är eller har varit ordförande för den finska motsvarigheten till Svensk-Koreanska Föreningen, något som trots mina icke-kunskaper i finska ter sig rätt så tydligt efter lite efterforskningar. Här kan man läsa om hans deltagande i ett seminarium som Nordkoreasympatisörer från hela Europa deltog i i Köpenhamn 2002. Här berättar KCNA om hur
Esko Koskinen, head of the visiting delegation of the Finland-Korea Association, in an interview with KCNA here on Feb. 11 said that ‘the world's peaceloving people are now enraged at U.S. President Bush's groundless slander made on the DPRK in his "state of the union address.’
Om någon läsare förstår finska – hör gärna av dig till koreabloggen(a)gmail.com. Det här förtjänar att grävas lite mer i, men språket sätter stopp.
Det mest förundrande i det hela är egentligen inte att en medlem i Svensk-Koreanska Föreningen ljuger och undahåller fakta i en artikel i föreningens medlemstidning. Nej, vad jag undrar är om det stämmer att en öppen Nordkoreasympatisör har arbetat för World Food Program i Nordkorea. Det borde definitivt vara en anledning för WPF att se över sin rekryteringsprocess. En vän av den regim som har orsakat de problem som WFP arbetar för att lösa kanske inte var helt lämplig.
För mer läsning om svältkatastrofen i Nordkorea under nittiotalet rekommenderar jag varmt Bertil Lintners bok ”Great Leader, Dear Leader” eller rapporten ”Hunger and Human Rights: The Politics of Famine in North Korea” av Stephan Haggard och Marcus Noland.
Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen
RÄTTELSE 3/9: Jag upptäckte nu att jag hade stavat 'Famine' fel. Ingenting stort eller viktigt, bara lite pinsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar