I Almedalen i Visby 2005 frågade jag en aktiv medlem i Revolutionär Kommunistisk Ungdom om han och resten av organisationen stod bakom andemeningen i de här (ett, två, tre och fyra) artiklarna. Han svarade lite svävande att de egentligen var skrivna som självironiska skämt.
Därför får jag anta att följande är ett utslag av synnerligen elak lyteskomik. Från det senaste numret av Koreainformation:
Sångsuccé med Sim Il GwangIntressant. Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen, Revolutionär kommunistisk ungdom
Ambassadtjänstemannen Sim Il Gwang gjorde succé som sångare på Kommunistiska Partiets och RKU:s sommarläger. Han arbetar på DFRK:s ambassad sedan ett och ett halvt år. Han talar bra engelska och lär sig nu svenska. Därför inbjöds han av Kommunistiska partiet att delta i partiets sommarläger i Tiveden. Under en vecka fick han dagligen träna svenska, vilket han utnyttjade maximalt. Då han deltog i "öppen scen" blev han en mycket god ambassadör för sitt land. Han sjöng två sånger med hjälp av Margareta van Gilpen på gitarr. Med Ted Gärestads "Jag vill ha en egen måne" gjorde han stor succé genom sitt tuffa utspel. Dessutom deltog han i fotboll och andra aktiviteter.
2 kommentarer:
Jag blir verkligen nyfiken på vad man kan tänkas mena när med att texterna skulle vara självironiska. Jag skall nog försöka ta och söka upp våra lokala kommunister här i stan och höra hur de tänker om frisyrregler och matbrist.
I ärlighetens namn så tror jag att det egentligen handlade om att personen jag pratade med inte hade så värst bra koll, om någon alls. Det finns säkert personer inom RKU som kan lite om Korea - det är ju egentligen de som är intressanta.
Skicka en kommentar