Som jag skrev i det här inlägget så är det påstådda nyligen införda karaokeförbudet förmodligen snarare ett tecken på regimens ökande rädsla för insmugglad sydkoreansk kultur än något annat. Radio Free Asia bekräftar i den här artikeln att ordningsmaktens razzior i nordkoreanska hem verkar öka, särskilt intressanta är sydkoreanska VHS-filmer. Innehav av ett olagligt videoband är i många fall nog för att man ska stämplas som folkförrädare - och skickas till ett koncentrationsläger för "omskolning".
Jag kommer att skriva mer om nordkoreas omfattande gulag-system någon annan gång, tills dess kan ni läsa det mesta som finns att veta om det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Innehav av ett olagligt videoband är i många fall nog för att man ska stämplas som folkförrädare
Ambitiöst. Hur många nordkoreaner har en videobandspelare så att de kan se på det olagliga videobandet?
Det är, som så mycket annat i Nordkorea, svårt att säga. Min kvalificerade gissning är att det finns två grupper av människor som har videobandspelare och som därmed utgör målgruppen för den sydkoreanska kulturen i norr. Dels toppskiktet - partipampar, högt uppsatta tjänstemän, m fl. De bor uteslutande i Pyongyang. Den andra gruppen är de som har den bästa logistiska möjligheten - de som bor i gränstrakterna mot Kina, där smugglare och småskaliga affärsmän rör sig. Illegalt importerad elektronik och liknande kommer nästan alltid från Kina, medan den legala importen av liknande varor nog oftast sköts av Chongryon, organisationen för koreaner i Japan. De har länge försett de övre skikten i samhället med "lyxvaror" (som vi skulle betrakta som vardagliga), men det var även förmodligen de som försåg staten med den datorelektronik som krävs för forskning kring nukleär teknologi. Jag kommer garanterat att skriva mer om Chongryon någon annan gång.
Hoppas att det var ett någorlunda okej svar!
Skicka en kommentar