Meta: bilder?

MediaFire, där jag hittils har lagrat de egna bilder som jag har använt i bloggen, verkar krångla en del och många av bilderna visas inte alls. Har du något tips på en väl fungerande och kostnadsfri lagringstjänst för bilder? Lämna gärna en kommentar!

Public Service

Nordkoreansk TV ska nu inte längre vara "gratis" för alla koreaner. Sydkoreanska stationer som vill använda deras bilder kommer att få betala en hel del. Läs mer.

Yttrandefrihet

Det sydkoreanska oppositionspartiet Grand National Party är kritiska mot det kommande koreanska toppmötet och tycker att sydkoreas representanter borde trycka på hårdare för att förmå Nordkorea att avveckla sitt kärnvapenprogram. Detta kallar en representant för den nordkoreanska 'Kommittéen för fredlig återförening av Faderlandet' för "en brottslig handling".
Läs mer hos Yonhap.

För mycket fritid?

Curtis Melvin på NKeconwatch.com är dagens hjälte. Jag vill inte ens tänka på hur mycket tid det måste ha tagit honom att märka ut allt det här i Google Earth - han har nämligen forskat sig fram till vad de olika objekten kan vara. Det är alltså beyond kvalificerat gissande.

Nu kryper jag in i tokkoncentration i några timmar. Här nedan är anledningen, som kan laddas ner till din egen dator här.

Mer än bara lite papper?

Det här är faktiskt grymt spännande.

Chosun Ilbo rapporterar att nordkoreanska myndigheter nu har gett ut en ordlista som ska förklara vissa "kapitalistiska" termer och ord. Nu ska medborgarna få lära sig vad en pantbank och det där med ränta är för något.

Man kan antingen välja att se det här som en i raden av pittoreska nyheter från "Det Slutna Landet". Eller så kan man försöka sig på att tolka vart nordkoreas ekonomiska politik är på väg.

Vissa brukar prata om två falanger inom det Koreanska Arbetarpartiet, som är det statsbärande partiet i Nordkorea. Naturligtvis bygger det mycket på spekulationer, men det är vad man ofta får ta till i brist på annat. Ofta stämmer de faktiskt.

Den ena falangen består av de ur Kim Il Sungs gamla garde som faktiskt fortfarande är vid liv, och den andra brukar beskrivas som förnyarna - unga människor, som snarare har gjort karriär under Kim Jong Il än under Kim Il Sung.

De förstnämnda sägs arbeta för att man ska fortsätta på samma väg som tidigare, medan de senare tenderar att vara de som är allra mest öppna för "nya" ekonomiska idéer såsom samarbeten med utländska företag. Att döma av den senaste tidens utveckling så leder förnyarna dragkampen - och den påstådda ekonomiska ordlistan säger inte direkt emot det.

Vissa skulle säkert hävda att det här är ett i raden av många tecken som pekar mot att Nordkorea är på väg att gå samma väg som Kina - mot kommunistisk marknadsekonomi. Jag håller inte helt med.

Jag skulle snarare vilja säga såhär; det hela är en signal om vart Nordkorea INTE är på väg. Och det är bakåt. Om den ekonomiska frizonen i Kaesong nu inte misslyckas helt, så kommer Nordkorea definitivt att vilja upprätta flera såna. Just därför kan det vara bra att vanliga nordkoreanska arbetare känner till vissa uttryck som de kommer att komma i kontakt med då de arbetar för utländska företag.

Alltså - detta ska inte övertolkas som ett bevis på att Nordkorea kommer att gå Kinas väg. Hittils har ingen sett några tecken på ens ett litet förslappande av kontrollapparaten, snarare tvärtom.

Det är ungefär samma slutsats som experterna verkar dra.

Pingat hos Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, ekonomi, utveckling

Den förlorade sonen

Om man tycker att Kim Jong Ils dyra vanor är spännande, då blir man förmodligen stum av lycka när man får tillfälle att läsa om hans son – Kim Jong Nam.

Kim Jong Nam har under ett antal år bott i den f d portugisiska enklaven Macau, vid Hong Kong. Där sägs han vara en flitig besökare av områdets kasinon och lyxrestauranger. Han och hans familjs fasta bostad ska enligt uppgifter vara ett av de lyxigaste femstjärniga hotellen i staden. De här uppgifterna är, som så mycket annat gällande Nordkorea, osäkra – men i brist på annan information så får man helt enkelt lita på de rapporter som ter sig mest trovärdiga. Pressfriheten i Macao kan dock vara en anledning att tro mer på nyheterna kring Kim Jong Nam än dem rörande hans pappa. I alla fall;

Kim Jong Nam har länge exkluderats från spekulationerna kring vem som ska komma att efterträda Kim Jong Il när han väljer att trappa ner sin roll. Anledningen till det sägs vara att sonen inte riktigt har visat sig vara presidentmaterial efter det att han försökte ta sig in i Japan med falskt pass för sex år sedan. Han ville besöka Disneyland.

Men nu verkar något ha hänt. Jag är väldigt förvånad över att det här inte får större proportioner i media än vad det verkar ha fått; om jag har förstått nordkoreas konstitutionella modell rätt så borde det hela betyda att Kim Jong Il faktiskt planerar att precis som sin far låta sin son efterträda honom som landets ledare.

Det hela är lite krångligt, men i korthet så kan man säga att Nationella Försvarskomissionen är det organ som är det konstitutionellt sett mäktigaste (sedan Kim Jong Il i samband med att han gjorde sig själv till ordförande för organet också trixade lite med några paragrafer i konstitutionen) och kontrollerar både partiet och armén.

Men det organ som Kim Jong Nam nu ska ha blivit invalt i – partiets organisations och vägledningsdepartement (knackig översättning) – kontrollerar i sin tur försvarskomissionen. Alltså är Kim Jong Nam nu enligt uppgifter medlem i det mäktigaste organet i den nordkoreanska statsapparaten. Detta till skillnad från sina bröder som förvisso också finns på nyckelpositioner – men inom militären.

Eftersom ingen av de större auktoriteterna inom området har kommenterat det hela som någon enormt som någon enorm nyhet så väntar jag med att dra några riktiga slutsatser, men min teori är att Kim Jong Il faktiskt, trots tidigare teorier, har stora planer för Kim Jong Nam. Den förlorade sonen är i alla fall hemma.

Läs mer om Kim Jong Nam hos Chosun Ilbo.

Intressant?

Andra bloggar om: Nordkorea, Kim Jong Il, Kim Jong Nam, Macau

Det blir aldrig som man tänkt sig

Mellan 1959 (då japans ekonomiska boom tog sin början) och 1984 flyttade 93 340 japanska medborgare till Nordkorea. Låter det konstigt? Det är det, på sätt och vis.

Sedan kolonialtiden (som inleddes 1910 och tog slut i samband med att Japan besegrades i andra världskriget) har det bott en stor grupp etniska koreaner i Japan. I takt med Japans demokratisering har deras status klart förbättrats, men de har under väldigt lång tid levt som andra klassens medborgare. De har diskriminerats på arbetsmarknaden och trakasserats av det övriga samhället. Det var framför allt segregationen som en gång i tiden skapade Chongryon, som idag bland annat driver egna skolor och dagis för de japanska koreanerna. Det var inte längesen som porträtt på de nordkoreanska ledarna hängde på klassrumsväggarna.

Från början var Chongryon och Mindan – den pro-sydkoreanska motsvarigheten – en och samma organisation, som fungerade som en intresseorganisation för den koreanska minoriteten. De var enade i syftet att stärka sina rättigheter i det japanska samhället.

Efter Koreakriget, då Korea delades, splittrades också den koreanska organisationen i två delar. Chongryon blev den större av de två. Anledningen till att majoriteten av koreanerna i Japan bestämde sig för att alliera sig med Nordkorea sägs vara att Nordkorea även då var den part som var allra mest intensiv i sin nationalistiska retorik.

Romantiken kring det nya kommunistiska norra Korea var stor hos koreanerna i Japan, varav många var kommunister i någon form. Det norra Korea skulle kunna återupprätta den nationella stoltheten; Syd var nämligen inte så mycket att ha. Fattigdomen var utbredd och förtrycket under Syngman Rhee var hårt.

Med tanke på allt detta så kanske det inte alls var så konstigt att många av de japanska koreanerna ville ”hem” - till den norra delen av Korea, d vs. Dit flyttade alltså över nittiotusen personer - trots att många av dem faktiskt härstammade främst från södra Korea. Livet i det nya hemlandet blev dock inte riktigt som de hade tänkt sig.

Bland dem vars öde inte blev som familjen hade räknat med finns Kang Chol Hwan, författare till boken ”Aquariums of Pyongyang”. Hans familj emigrerade från Nordkorea till Japan, och till en början verkade livet bli nästan bättre än vad någon hade vågat hoppas på. Hans farfar och hans pappa fick bra jobb och de tilldelades ett stort fint i hus i den redan då priviligerade huvudstaden Pyongyang.

Men samma paranoia och misstänksamhet som drabbade så många andra av de inflyttade från Japan drabbade även Kangs familj. Många av dem skickades till koncentrationsläger, på extremt lösa grunder, om anledning alls gavs.

Kang Chol Hwan vet fortfarande idag inte varför han fick tillbringa nästan hela sin ungdom i nordkoreas största läger, Yodok, men hans teori är att hans farfar blev falskt angiven av någon konkurrerande anställd på sin arbetsplats. Enligt Kim Il Sungs tregenerationsprincip – som innebär att en brottslings släktingar tre generationer framåt måste fängslas och omformas för att radera ut den ”brottsliga genen” – skickades alltså även Kang med familj till Yodok. Kang hade tur, till skillnad från en stor del av hans familj som dog i lägret, likt tiotusentals andra av de koreanska japanerna.

Varför de koreanska japanerna på ett så brutalt sätt utsattes för den yttersta av samhällets paranoia kommer nog ingen någonsin att exakt kunna definiera. Men Tessa Morris-Suzuki har forskat i omständigheterna rörande massemigrationen, och funnit en hel del mer eller mindre uppseendeväckande fakta.

Emigrationen var, som den nya forskningen visar – ett resultat av en rad olika parters viljor att skyffla över de koreanska japanerna och deras problem på någon annan. Det hela utmålades som ett humanitärt projekt vars syfte var att hjälpa koreanerna till en bättre framtid i ett land som förmådde ta hand om dem. Men som en japansk Röda Korset-representant berättar för Teresa Morris-Suzuki var den japanska regeringens mål snarare att ”bli av med tiotusentals småkommunistiska och fattiga koreaner”.

Japan arbetade även aktivt för att öka koreanernas incitament att flytta. De av dem som levde på bidrag fick sin enda inkomst dramatiskt minskad. Detta samtidigt som ett liv i Nordkorea såg lovande ut, med en generell blomstrande välfärd.

Amerikanerna verkar mest ha stått vid sidan och gett sitt tysta godkännande till det hela.

[…] MacArthur personally sympathised with the public emotion, commenting (as the Australian Ambassador at the time reported) that "he himself can scarcely criticize the Japanese for this as the Koreans left in Japan are a poor lot including many Communists and many criminals.

Läs Theresa Morris-Suzukis artikel i Japan Focus här. Videon nedanför är också klart sevärd. Jag beställde hennes bok igår, ett omdöme utlovas när den är färdigläst.

Intressant?

Andra bloggar om: Nordkorea, Japan, flyktingar

Biståndet blir kvar

Nordkorea står inte med på regeringens lista över de länder vars svenska bistånd ska upphöra.

SIDA lägger i dagsläget runt 40 miljoner kronor om året på insatser i Nordkorea.

Fler stängsel i världen...

Yonhap rapporterar idag att källor i Dandong, en kinesisk stad vid gränsen mot Nordkorea, berättar att Nordkorea har börjat bygga ett stängsel längs gränsen mot Kina, för att försvåra flykt över gränsen. I rapporteringen framställs uppgiften som lite osäker, vilket kan tyckas lite konstigt eftersom den kan bekräftas om man slänger en blick från Kina över gränsen.

Jag är inte förvånad. För fyra dagar sen skrev jag ett inlägg där jag pekade på att övervakningen längs gränsen förmodligen skulle komma att öka efter de kraftiga översvämningarna, eftersom fler människor antagligen kommer att försöka fly från en säkerligen ökad matbrist.

Läs mer hos Yonhap eller SvD.

Intressant?
Andra bloggar om: Nordkorea, Kina, stängsel, svält

Det bästa jobbet i Nordkorea...

...är tydligen ett där man får möjlighet att åka utanför landet. DailyNK hävdar att ett jobb som tågkonduktör på ett av tågen som traffikerar linjen Dandong (i Kina)-Pyongyang är det bästa jobbet man kan ha i Nordkorea - eftersom det ger möjlighet att samtidigt mer eller mindre ljusskyggt importera varor från Kina och sälja dem dyrt i Nordkorea. Läs artikeln!

Video

Här finns intervjun som jag skrev om i bloggposten "Filmarna med vip-pass". Titta!

Bilder

BBC har bilder på en del av det hjälparbete som utförs i Nordkorea av olika organisationer efter översvämningarna. Titta.

Kamrater i Sverige

Jag tycker att de svenskar som hyllar Nordkorea är väldigt spännande.
De lever i ett fritt land med en generell välfärd som trots sina brister anses vara bland den bästa i hela världen. De har rätt att uttrycka sina åsikter fritt på öppen gata, de har ett skyddsnät som skyddar dem om de ramlar ner till den lägsta botten, och de har rätt att organisera sig i de grupper de vill.
Trots den lyx de faktiskt åtnjuter så tycker de att Nordkorea, ett land där 36% av befolkningen beräknas lida av undernäring, i vissa avseenden är ett bättre land än Sverige.

Förvirrade galningar, skulle vissa kalla dem. Med "dem" åsyftas oftast Svensk-Koreanska Föreningen, som jag kommer att skriva mer om någon annan dag. Nu handlar det nämligen om personer ur ett svenskt riksdagsparti - Vänsterpartiet.

Imorse googlade jag på orden 'sveriges ambassadör DFRK'. Av en händelse kom jag till den här sidan.

Jag såg, precis som de flesta andra, också Janne Josefssons dokumentär om Vänsterpartiet. Den var spännande, och stora delar var klart upprörande - men det är en annan sak att återigen kunna läsa igenom vad företrädare för Vänsterpartiet ska ha sagt och skrivit om vissa saker. När det kan läsas om och om igen finns det mer tid att tänka efter.

På Vänsterpartiets 87:e kongress, 1987 (för inte mer än 20 år sedan) gratulerade den dåvarande partiledaren Lars Werner Kim Il Sung på 75-årsdagen. När tusentals personer redan har hunnit fly från folkrepubliken, samtidigt som det av Kim Il Sung personligen utformade Gulag-systemet utgör en stadig pelare i det nordkoreanska samhället, när den stora svältkatastrofen börjar nalkas, skriver Lars Werner såhär (mina fetningar):

Vänsterpartiet kommunisterna och jag personligen gratulerar Dig hjärtligt med anledning av Din 75-Brsdag och vill uttrycka vår höga värdering av de stora insatser Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass och folk och i den världsomspännande antiimperialistiska kampen. Det är vår uppriktiga förhoppning att Dina strävanden till en fredlig och oberoende återförening av Korea måtte krönas med framgång, vilket även vore ett stort bidrag till stärkandet av freden i världen. USA-imperialismens aggression och fortsatta politik för att dela Korea, upprätthålla spänningen och det militära hotet fördöms av vårt parti och hela den fredsälskande världsopinionen. De återkommande militärövningarna "Team Spirit" måste upphöra och Korea göras till en kärnvapenfri zon, en uppgift som Du verkar för. Vi önskar Dig framgång i arbetet för ett fredligt och kärnvapenfritt Nordöstasien, god hälsa och ett långt liv.Varma kamrathälsningar. Lars Werner.”

Att Lars Werner pratar om Kim Il Sungs strävanden efter "fredlig och oberoende återförening av Korea" får mig att hundra om han stoppade huvudet i sanden under Koreakriget - som startades av Kim Il Sung och som skulle komma att ta livet av en sisådär tre miljoner människor. Oberoende innebär tydligen för Lars Werner att vara totalt beroende av sovjetiskt mat och energibistånd. Insatsen för "Koreas arbetarklass och folk" måste ha varit Kim Il Sungs skapande av ett planekonomiskt distributionssystem för mat, som senare skulle komma att ta livet av upp emot tre miljoner av "Koreas arbetarklass och folk".

Riksdagsmannen Bertil Måbrink var i Nordkorea 1985. I en artikel om sitt besök berättar han att det först var när han fick uppleva Juche som han kom att förstå tanken. Citatet är långt men förtjänar absolut att läsas i sin helhet.

Vad som slår en när man befinner sig i DFRK ar den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i. Jag har hört talas om Juche men inte riktigt förstått dess innebörd. Nu förstår jag vilken betydelse som denna idé haft och har för landet. Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har försatt dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung. Jag vill också i sammanhanget framhålla - trots vinterlandskapet - att huvudstaden i DFRK var en underbart vacker stad. Jag fick också äran att sammanträffa med kamrat Kim I1 Sung. Under två och en halv timme varade detta möte. Kamrat Kim Il Sung redogjorde på ett mycket pedagogiskt sätt för DFRK:s syn på det internationella läget och de olika initiativ som tagits från DFRK när det gäller bevarande av freden och minska spänningarna. Helt naturligt ägnade kamrat Kim II Sung en stor del av tiden åt läget på den koreanska halvön. Inte minst alla de förslag som gäller återförening av de två kinderna. Värt att notera är DRFK:s förslag om att koreanska halvön skall förklaras som en kärnvapenfri zon. Vi vet att där finns kärnvapen genom USA:s närvaro i södra Korea. Ett förslag som borde ha rönt samma internationella intresse och stöd som det nordiska förslaget om en nordisk kärnvapenfri zon. Men som kamrat Kim Il Sung uttryckte sig: ’vi ligger på fel plats’. Det borde vara tid att alla fredskrafter nu också uppmärksammade DFRK:s förslag om en kärnvapenfri zon på den koreanska halvön. Det förslaget är ett viktigt bidrag i fredskampen. Men också DFRK:s förslag om en återförening bör ges större plats i den internationella opinionen. Detta är också ett konkret bidrag för att minska spänningen i den delen av världen

Vad som förvånar mig allra mest med Bertil Måbrinks ord är inte de positiva omdömena - de liknar så många andra ord om det nordkoreanska samhället. Nej, vad jag tycker är allra konstigast är, förutom hur en välutbildad människa kan falla för en potemkinkuliss, är att Bertil Måbrink säger sig ha fått träffa Kim Il Sung under två och en halv timme. Ledarskapet i Nordkorea gör en poäng av att vara otillgängliga och en aning hemliga - kanske just för att inte råka motsäga den kraftiga mytbildning som finns runt dem. Om människor såg mer av Kim Jong Il i verkligheten kanske de skulle inse att hans sextionde födelsedag antagligen inte orsakade några naturmirakel (som KCNA rapporterade), eftersom han egentligen inte är mer än en människa av kött och blod, precis som vi andra.

Som sagt, jag är mer förvånad än upprörd. Att välutbildade människor som dessutom borde kunna spela det politiska spelet släpper ur sig sånt här är oerhört konstigt.

Däremot har jag inte ett dugg svårt att förstå de som blir upprörda av att valda politiker uttalar sig såhär om en av världens hårdaste diktaturer.

Intressant?
Andra bloggar om: Nordkorea, Kim Il Sung, Lars Werner, Bertil Måbrink, Janne Josefsson, Vänsterpartiet

Expressen skriver

En av Expressens ledarskribenter, Aaron Israelson, har läst den här boken och skrivit en ledarartikel utifrån den. Boken Aaron skriver om berättar nog inte så mycket nytt för den redan inlästa på ämnet, men Aarons artikel är ändå värd att lägga några värdefulla minuter på. Läs den!

Apropå GNP:s kandidat

DailyNK går som vanligt djupare in på ämnet än de flesta andra. De inleder artikeln med att konstatera att GNP faktiskt kan komma att innebära ett riktigt hot mot den rådande mjuka linjen gentmot Nordkorea:

In contrast to the government’s “Sunshine Policy” and position on “anti-conservative groups,” the Grand National Party’s (GNP) presidential candidate Lee Myung Bak starts competing against the ruling party with “‘Disable North Korea’s nuclear weapons” and “New South-North Korea relationship” as the slogans.

Sydkoreansk politik kanske inte ter sig så överdrivet spännande för de flesta - men vilken president det sydkoreanska folket väljer kommer att få stora konsekvenser för den framtida utvecklingen på Koreahalvön.

Intressant? Andra bloggar om: Sydkorea, sydkoreansk inrikespolitik, sydkoreanska valet 2008, Grand national party

Flyktingar i Vietnam

Nu har det hänt igen. Ett antal nordkoreanska flyktingar har haft turen att klara sig såpass långt som över den indonesiska ambassadens stängsel i Hanoi.

"[...]the defectors, who speak neither English nor Vietnamese, “wrote something indicating they are from North Korea. They wish to be sent to a free country.”

Är det för mycket begärt?

Läs mer hos Chosun Ilbo.
Andra bloggar om: Nordkorea, flyktingar

Solförmörkelsen

Till er som tror på en principiell och hård linje gentemot Pyongyang; här är er man! Lee Myung-bak kommer att ställa upp som GNP:s kandidat i det kommande valet i Sydkorea, och därmed bli den som får axla manteln som solskenspolitikens främsta utmanare. Läs mer hos Chosun Ilbo.

Ser Ekot KCNA som fakta?

Ekot hade igårkväll en notis på hemsidan där de berättade om att FN förbereder ett s k hjälpupprop för Nordkorea. De avslutade texten med att uppge KCNA:s siffror över antalet döda och hemlösa till följd av katastrofen - utan att ange någon källa. Uppgifterna är desamma som de KCNA har rapporterat. Antingen så är Ekot för lata för att bry sig om att ta reda på vilken källa som siffrorna ursprungligen kommer ifrån, eller så ser de KCNA, den nordkoreanska statens nyhetsbyrå, som en tillförlitlig faktakälla. Även om KCNA:s rapportering i det här fallet har varit ovanligt ärlig så kan det väl vara på sin plats med lite källkritik?

Andra bloggar om: Nordkorea, Sveriges Radio

Regn och kontroll

Man ska inte underskatta värdet av symbolhandlingar. I alla fall verkar inte de styrande i Nordkorea tycka det. Det är antagligen en viktig anledning till varför man enligt Yonhap har beslutat att årets upplaga av Arirang blir av, trots att det minst sagt finns mer basala saker att ägna sig åt, särskilt efter det massiva regnandet.

Det krävs mer än lite vatten för att stjälpa den brinnande Juche-flamman, skulle kunna vara budskapet som man vill sända ut. Samhällets strukturer är fortfarande intakta.

Det sistnämnda tror jag säkert kan stämma - till en viss del. En katastrof av den här omfattningen kräver en enorm mobilisering av militären*, vilket ju logiskt sett innebär att den styrkan måste tas någonstans ifrån. Nu spekulerar jag vilt; men om katastrofens omfattning till och med är större än vad som har medgetts från officiellt håll, så kan det i förlängningen påverka övervakningen av gränserna.

Notera KAN. Det är nog inte särskilt troligt. Gränsövervakningen är högt prioriterad, särskilt under vissa tider. En sån tid kan mycket väl komma nu.

Antalet flyende från Nordkorea till Kina nådde sin peak någon gång då nittiotalets svältkatastrof var som värst. När matbristen ökar i landet ökar också flyktingströmmarna. Detta vet myndigheterna naturligtvis om. Därför är det snarast mycket möjligt att övervakningen främst längs gränsen mot Kina nu kommer att öka.

Nu ska jag försöka att inte komplicera det hela alltför mycket, men jag tänker avsluta med en sista och enligt mitt tycke, den mest intressanta frågan.

Om stora delar av militären mobiliseras för akut katastrofhjälp, och andra betydande delar för ökad gränsövervakning, vad kommer då det att innebära för det interna kontrollsystemet? Kommer människor att offentligt våga demonstrera (vilket har hänt vid ett par tillfällen) över matbristen - när militären är upptagen på annat håll?

Vad tror ni?



*När man pratar om militären i Nordkorea så är det viktigt att komma ihåg att de sysslar med så mycket annat än de flesta arméer i världen. Vägbyggen och jordbrukskampanjer är vanliga uppgifter som militären kan kallas in för att hjälpa till med.

Intressant?
Andra bloggar om: Nordkorea, Arirang, kontroll, militären

I Pyongyang...

...fortsätter regnet.
(Tack till Windows Vista Sidpanelen)

Missionärer blir läkare?

Jag förstår inte varför svensk media envisas med att kalla de kidnappade sydkoreanerna i Afghanistan för läkare/hjälparbetare/biståndsarbetare. De är kristna missionärer och ingenting annat.

Det är lika fel att kidnappa missionärer som det är att kidnappa läkare, att de var utsända på uppdrag av en kyrklig organisation ursäktar inte talibanernas vidriga aktion. Men finns det inte ett självändamål i korrekta medierapporter?

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, talibaner, sydkoreanska gisslan, afghanistan

Arirang i Guiness rekordbok

Bloggen North Korea Economy Watch citerar KCNA som uppger att Arirang-festivalen kommer att skrivas in i Guiness Rekordbok som den största gymnastikfestivalen i världen. Det är bara att gratulera.

Arirang-festivalen är en enorm gymnastikuppvisning, där tusentals barn, ungdomar, vuxna och soldater marscherar och framför allt håller upp färgade lappar i luften. Därigenom formas olika bilder, som tillsammans berättar olika historier med revolutionära teman.

Förutom att vara en spektakulär show - något som alla vittnesmål jag har läst verkar vara överens om - så är Arirang-festivalen ett talande exempel för hur det nordkoreanska samhället fungerar.

Individens totala underordning under kollektivet genomsyrar de flesta delarna av livet i Nordkorea; många av medborgarna tvingas viga sammanlagt sexton av dygnets timmar åt statligt dirigerade aktiviteter. Under Arirang-festivalen agerar tusentals personer taktfast med hård disciplin, tillsammans, för att skapa något större. Något större som någon högre upp i samhället har utformat.

Återigen, grattis.

Titta på videon och kom ihåg att det är människor bakom ALLTING; notera särskilt bakgrunden.

Intressant?

Andra bloggar om: Nordkorea, Arirang, massgymnastik

Ärlighet på bekvämt avstånd

En nordkoreansk flykting i Kina intervjuas av brittiska Telegraph:

The only way I'm going back to Korea is in a coffin," she said, a look of defiance flashing across her face. "F*** you, comrade Kim Jong-il.

För övrigt en av de mer intressanta intervjuerna jag har läst med någon från Nordkorea. Läs hela intervjun här.

Pingat hos intressant.

Andra bloggar om: Nordkorea, flykting, intervju

Filmarna med VIP-pass

Om du någon gång har laddat ner en dokumentär om Nordkorea så är chansen ganska stor att du har sett något av Very Much So Productions.

Vad som har slagit mig när jag har tittat på deras filmer är hur pass löst regimen verkar hålla i dem när de är inne i landet, det hör inte till vanligheterna att filmare tillåts fånga t ex de undermåligare delarna av infrastrukturen på bild. Något jag även har undrat över är hur de lyckas få göra filmer om ämnen som de flesta journalister bara skulle kunna drömma om att få snudda vid inne i Nordkorea, att få tillträde till en medborgares hem är otroligt ovanligt även för en utlänning som bor i landet under flera år. Att dessutom få göra det och tillåtas att i filmen visa upp det kontrollsamhälle som Nordkorea är ännu konstigare, då regimens företrädare alltid kräver att få titta på bildmaterial innan det lämnar landet.

Jag gjorde alltså helt rätt när jag följde vännens SMS-uppmaning i fredags kväll och satte på CNN. I programmet "talkAsia" intervjuades filmbolagets "co-producer and expert on North Korea", Nicholas Bonner. Han besvarade nästan alla mina frågor. Med reservation för att mitt minne kan svika mig lite så var det ungefär det här som framgick:

Som så många andra av de som har kommit att arbeta med eller åt staten i Nordkorea så bodde Nicholas Bonner i Kina, i närheten av gränsen mot Korea. Året var 1988 och hans nordkoreanska vän (en av de få nordkoreaner som hade möjlighet att resa till Kina) föreslog att Nicholas skulle komma till Pyongyang och ta med sig några vänner, så skulle de få se att Nordkorea inte alls är det där konstiga landet som det framställs som i västerländsk media. Nicholas nappade, och åkte till Pyongyang med några kompisar. Sen åkte han en gång till, med några andra. Det slutade med att han startade Koryo Tours, en resebyrå som specialiserar sig just på resor till Nordkorea. Idag tar Nicholas runt tusen personer på resor varje år, och han hävdar att ingen utlänning har besökt landet lika många gånger som han själv.
Han bekräftade att han och hans team får filma ungefär vad de vill.

Jag har aldrig blivit tillsagd av myndigheterna att vi inte får filma något. De säger att 'visst, du visar upp vissa delar av vårt samhälle som vi kanske inte är stolta över, men du berättar i alla fall sanningen'.

Som anledning till varför just han och hans team får filma så fritt angav han den "koreanska mentaliteten". Han har jobbat med dem länge och han har varit ärlig under hela tiden och därmed byggt upp ett ömsesidigt förtroende. Jag skulle i och för sig tro att också de miljoner som de tusentals turisterna drar in kan spela en ganska stor roll.

Här är ett NBC-reportage om vad som enligt mig är deras mest intressanta film, dokumentären Crossing the line om amerikanen Joe Dresnok som gick över den 38:e breddgraden, gränsen mellan nord och Sydkorea, under 60-talet och som sedan dess har bott i Pyongyang.
Andra filmer som de har gjort är b la A state of mind som handlar om en ung flicka som förbereder sig för deltagande i den enorma massgymnastikfestivalen Arirang.

Bolaget står även bakom The game of their lives som följer med nordkoreas lag från fotbolls-VM 1968 på en resa till några av de platser där de överraskade världen och vann mot fotbollsnationers lag såsom Italien och England.

Jag hoppas att jag inte begår ett brott när jag berättar att några av de här filmerna finns att ladda ner som torrents via förslagsvis Isohunt.

Inlägget är pingat hos intressant.se.

Andra bloggar om: Nordkorea, dokumentär, Joe Dresnok

UPPDATERING 24/8/2007: Jag har hittat intervjun; se den här!

Kontraster

Över 300 000 personer har i Nordkorea förlorat sina hem till följd av det kraftiga regnandet. Den redan kraftigt utbredda svälten väntas nu bli värre. Flera hundra personer har hittats döda, men många fler är fortfarande saknade.

I Sydkorea är den mest märkbara effekten att vissa varor som brukar sälja mer så här års inte går lika bra i butikerna, medan försäljningen av t ex matolja går som smort. Läs mer hos Chosun Ilbo.

Nordkorea attackerar den sydkoreanska vågen

Som jag skrev i det här inlägget så är det påstådda nyligen införda karaokeförbudet förmodligen snarare ett tecken på regimens ökande rädsla för insmugglad sydkoreansk kultur än något annat. Radio Free Asia bekräftar i den här artikeln att ordningsmaktens razzior i nordkoreanska hem verkar öka, särskilt intressanta är sydkoreanska VHS-filmer. Innehav av ett olagligt videoband är i många fall nog för att man ska stämplas som folkförrädare - och skickas till ett koncentrationsläger för "omskolning".

Jag kommer att skriva mer om nordkoreas omfattande gulag-system någon annan gång, tills dess kan ni läsa det mesta som finns att veta om det här.

www.korea.kp?

Sydkorea är en av världens ledande IT-nationer där nästan alla använder internet dagligen. En del av medborgarna lever större delarna av sina liv framför datorn. Alla vi som någon gång har spelat Counter Strike vet att koreanerna ofta ligger i gränslandet mellan duktiga och irriterande.
Läget är inte riktigt detsamma i Nordkorea.

Internet är i princip något som inte existerar i Nordkorea. De e-mail som myndigheterna av någon anledning behöver skicka eller ta emot går via det dyra och föråldrade systemet Silibank. De hemsidor som är knutna till den nordkoreanska staten ligger ofta under det japanska domänet .co.jp (i många fall antagligen för att de har skapats och underhålls av Chongryon).

Ett annat exempel tar Bertil Lintner upp i boken "Great Leader, Dear Leader". När han under en turistresa fick besöka Barnens Studiepalats i Mangyongdae i Pyongyang blev han visad en grupp barn i lågstadieålder som satt vid varsin dataskärm och skrev till synes frenetiskt. Problemet var bara att de mest tryckte på massor av knappar på måfå, antagligen för att de utländska besökarna skulle uppleva Nordkorea som en IT-nation, något som alltså inte stämmer särskilt bra.

Men något kanske är på väg att hända. AFP rapporterar att Nordkorea nu har ansökt hos ICANN om att få registrera .kp som sitt domän, vilket skulle kunna vara ett tecken på att de vill ansluta sig till resten av den uppkopplade världen. Läs mer här.

Pingat hos intressant.se.
Andra bloggar om: Nordkorea, internet

Avd. surrealism

Nordkorea vill locka utländska investerare till landet, bland annat med den låga skatten...

Solen skiner inte helt

Ännu verkar inte alla sydkoreanska partier i parlamentet ha gett upp och ordnat in sig i ledet av solskenspolitiker. Det konservativa Grand National Party vill inte åka med till Pyongyang och det (uppskjutna?) toppmötet mellan syd och Nordkoreas politiska ledare. Partiets tidigare helomvändning i politik gentemot Nordkorea innebär inte att de tänker sluta bråka.

"We have seen nothing from the government to show that it may accept our demands regarding the summit agenda. Therefore, we see no reason to accompany the government," said Rep. Kim Hyong-o.

Koreanskt i Stockholm

För er som vill uppleva lite Korea i vardagen kan jag varmt rekommendera restaurang Yu love Bibimbap på folkkungagatan 89, nära medborgarplatsen. Helt okej priser, trevlig inredning och personal, men framför allt väldigt god mat! De serverar främst olika sorters Bibimbap, vilket innebär en skål med ris toppad med kryddade och marinerade grönsaker, någon typ av kött, ett stekt ägg samt en klick gochujang som är en slags röra gjord på chilipeppar. Allt detta ska blandas frenetiskt tills det ser ut ungefär som på bilden här nedanför!















Min räkbibimbap.















En suddigt fotograferad del av inredningen.

Väluppfostrade barn

Barn kan tolka det här med att uppföra sig väl på olika sätt. Min pappa berättade en gång för mig om vad som hade hänt en av hans vänner då han var i Burma. Vid ett tillfälle hade en ung pojke suttit och stirrat på honom en stund, med stora ögon. Efter ett tag frågade han, uppriktigt undrande: "Sir, why are you so ugly?"
I en krönika i Korea Times berättar Andrei Lankov om vad som händ en sovjetisk man när han var i en av de butiker i Pyongyang där man kan handla västerländska varor för hårdvaluta. Expediten hade tagit med sig sin femåriga dotter till jobbet, och flickan hade lärt sig att vara artig mot människor hon inte kände. Ordet för "vit man" hade hon dock oturligt nog lärt sig av en av de många propagandafilmer i Nordkorea där människor med västerländskt utseende endast har en roll att spela; som skurkar och mördare.

Now, most Westerners depicted in North Korean cinema were perfidious and corrupt ``American imperialists.'' Thus, the polite girl greeted the stranger in the way foreigners were usually referred to in the movies. She said: ``Hello, uncle American imperialist scoundrel!''

Läs Lankovs intressanta text här.

En tradition man inte bryter...

DN rapporterar att Sydkorea kommer att hjälpa den katastrofdrabbade nordliga grannen för motsvarande 52 miljoner kronor, något som det uppges att Nordkorea inte formellt har bett om. Förnedringen i att vädja direkt till den kapitalistiska grannen i syd kändes nog för stor, även i ljuset av 300 000 nyblivet hemlösa medborgare.

Sydkorea har redan tidigare sagt att det avser skicka nödhjälp men väntat på en formell begäran från grannen i norr. När en sådan fortfarande inte synts till väntar man inte längre.

Huvudstad i vatten

Jag skulle kunna tänka mig att betala väldigt mycket pengar för att få uppleva Pyongyang just nu. Nationens stolthet, staden som man visar upp för utländska besökare som ett exempel på den koreanska socialismens storhet över västerlandets kapitalistism, badar nu bokstavligen i vatten. Om det faktum att Kim Il Sung-torget i stadens centrum enligt DailyNk är dränkt i översvämningen ska tolkas symboliskt eller ej lämnar jag till den enskilde läsaren att avgöra. Som vanligt när läget är illa i Nordkorea, så är det mycket värre på landsbyggden än i prioriterade Pyongyang. Därför vore det, som jag skrev i den förra bloggposten, så oerhört spännande att få veta hur pass fritt hjälporganisationerna får arbeta i landet, och om de ges tillträde även till den fattiga obyggden.

Återigen är det värt att påminna om att orsaken till regnets är nordkoreas ekonomiska politik. I ett desperat försök att mildra den värsta svälten under (som i sin tur orsakades av matdistributionssystemets kollaps) nittiotalet högg man ner enorma arealer skog för att använda marken till odling av mat. Detta har resulterat i återkommande översvämningar då det inte finns tillräckligt med skog för att binda regnvattnet, och om jag har förstått det rätt så leder det till att stora mängder regnblandad jord flyter ner i floderna, höjer vattennivån och orsakar de enorma skadorna.
Som sagt; regnet faller över hela Korea, men bara den norra halvan drabbas på det här sättet.
Läs mer hos Dailynk. DN rapporterar idag att Internationella Rödakorset uppger att 214 personer hittils har dött, och 80 saknas.


(Klipp från Juche-TV, den statliga och enda tillåtna tv-kanalen i Nordkorea. Notera särskilt de översvämmade fälten.)





(Fler bilder från Juche-TV, med okänd engelsktalande röst)

Stor regnkatastrof i Nordkorea

För första gången under den tid som jag har försökt följa vad som sker inne i Nordkorea så upplever jag landets egna nyhetsbyrå som den allra mest detaljerade och på ett sätt informativa av de tillgängliga källorna.

Jag trodde aldrig att jag skulle få läsa hos KCNA att Nordkorea är "massivt drabbat" av någonting annat än amerikansk eller japansk agression. Dessutom uppger de på hemsidan i ett pressmeddelande daterat 13/8) att situationen stadigt förvärras.

Någonting annat som förvånar är att övrig media, både sydkoreansk och svensk, verkar basera stora delar av sin rapportering just på KCNA:s rapporter. De verkar lita på deras siffror. Bertil Lintner skriver förvisso i SvD att siffran nittio döda förmodligen är kraftigt underdriven, men den verkar KCNA i dagens upplaga ha ändrat till "hundratals". Man sätter alltså ingen övre gräns för katastrofens omfattning. Jag trodde aldrig att jag skulle få läsa nordkoreansk mediarapportering av det slaget. Naturligtvis är det inte otänkbart - snarare troligt - att de officiella siffrorna till viss del är friserade. Men sättet som katastrofen beskrivs på är ändå häpnadsväckande.

Uppriktigheten kan bero på flera saker. En anledning kanske är att man vill ha mer internationell media på det hela och därmed skapa en större vilja från länder och organisationer att ge mer bistånd och hjälp.

Det är nog ingen underdrift att påstå att det sistnämnda är något som behövs desperat. Jag tolkar det här som att Sydkorea förmodligen i princip kommer att ge så mycket som krävs för att avhjälpa den värsta nöden. Röda korset hjälper enligt SvD (som skriver oerhört informativt och bra om det hela, men vad annars kan man vänta sig av Bertil Lintner) till med 20 000 s k "familjepaket", som ska kunna förse familjer med det allra nödvändigaste för att överleva.

Jag undrar hur Röda Korset kommer att sköta distributionen av paketen. Under svältkatastrofen på nittiotalet vägrades WFP och andra organisationer tillträde till de värst drabbade områdena, bland annat norra Hamgyong, utan någon egentlig motivering. Inte föränn de hotade med att helt upphöra med operationerna i landet gavs de möjlighet att resa fritt och hjälpa människorna även i den mest otillgängliga landsbyggden.

Istället för att själv ge mig på att förklara katastrofens omfattning så tänker jag, vilket känns aningen surrealistiskt, låta KCNA redogöra:

Pyongyang, August 13 (KCNA) -- The torrential rain that hit the DPRK from August 7 has persisted, causing huge human and material damage.
According to the preliminary information available from different parts of the country as of August 12, the torrential rain left hundreds of persons dead or missing and destroyed more than 30,000 houses for over 63,300 families or rendered them inundated.
It also left tens of thousands of hectares of farmland inundated, buried under silt and washed away. The heavy rain destroyed at least 800 public buildings, over 540 bridges, 70 sections of railroads and at least 1,100 vehicles, pumps and electric motors.
The torrential rain struck Kangwon Province, claiming huge casualties and completely or partly destroying houses for more than 20,000 families or leaving them inundated.
The heavy rain that hit North Hwanghae Province all of a sudden destroyed houses for more than 3,400 families, left at least 9,160 houses inundated and more than 13,000 hectares of farmland inundated, buried under silt and washed away.
In South Hamgyong Province houses for more than 8,000 families were completely destroyed or inundated and over 9,000 hectares of farmland were inundated, buried under silt and washed away.
The torrential rain also hit South Phyongan Province, causing river and stream dikes to collapse. This left a large area of farmland inundated and washed away and destroyed houses and public buildings, roads and railways.
Pyongyang and South Hwanghae Province were also hit hard by the torrential rain.
The material damage so far is estimated to be very big. This unceasing heavy rain destroyed the nation's major railways, roads and bridges, suspended power supply and cut off the communications network.

Vad KCNA dock inte nämner, vilket kommer sig naturligt av deras roll som propagandamaskin, är vad som förutom det massiva regnandet har orsakat översvämningarnas omfattning. Nordkoreas infrastruktur, sjukvård och katastrofberedskap klarar inte av regn av den här omfattningen. Strävan efter att uppnå juche, oberoende och självförsörjning, har kommit att bidra starkt till nordkoreas totala oförmåga att klara av naturens krafter. Istället för oberoende så har man uppnått ett totalt beroende av utländsk hjälp. Bertil Lintner förklarar i SvD:

Redan för flera årtionden sedan försökte Nordkorea bli självförsörjande med mat. Det innebar att man högg ner skogen och byggde terasser i högländerna, eftersom det inte finns tillräckligt med slättland för jordbruk i stor skala i det bergiga landet.
Men terasserna var dåligt byggda och sköljdes bort när skyfall kom - och det fanns inte heller några träd som kunde binda vattnet. Därtill kommer energibristen i landet, vilken tvingar folk på landsbygden att hugga träd och buskar för värme och matlagning. Resultatet har blivit ständigt återkommande naturkatastrofer.

I samma artikel påpekar den sydkoreanske journalisten Shim Jae Hoon att väderförhållandena inte skiljer sig märkbart mellan nord och Sydkorea. Trots det har Sydkorea aldrig drabbats av en naturkatastrof av samma omfattning som de som nord återkommande drabbas av. Vad som framför allt skiljer syd och Nordkorea från varann är deras respektive politiska system.

Annan media om katastrofen; SvD skriver här, DN här, Dong-A Ilbo här och Daily NK här. Skänk gärna en slant till regnets offer via t ex Good Friends eller varför inte Röda Korset.

The North Korean way...

En grupp missionärer från Sydkorea på besök i Afghanistan har tillfångatagits talibaner. Sydkoreas regering samarbetar intensivt med den afghanska regeringen för att kunna lösa det hela så snabbt och smidigt som möjligt. Nordkorea bryr sig självklart om att hjälpa koreaner i nöd, men de har sitt eget sätt att arbeta. De klagar på USA.

North Korea blasted the United States Wednesday for "sitting idle" and turning a blind eye to the protracted captivity of 19 South Korean hostages by Taliban insurgents in Afghanistan.

Läs mer hos Yonhap.

Välkommen!

Välkommen till Koreabloggen!

Mitt mål är att dagligen skriva nyanserat, informativt och intressant om framför allt den norra delen av Koreahalvön. Ibland nördigt, men förhoppningsvis inte tråkigt. Du hittar ett antal länktips i högerspalten, tillsammans med några tips på böcker för vidare läsning. Läs även gärna de äldre inläggen från juni. Frågor eller kommentarer? Skicka ett mail till koreabloggen(a)gmail.com.

Dagen då DN upptäckte KCNA

Någon på DN:s webbredaktion kanske läste Bengt Albons artikel om ett påstått karaokeförbud och tänkte att det där Nordkorea verkar vara ett roligt land som man borde googla. Personen i fråga kanske fick kanske bland annat fram en länk till en hemsida med lustig design som ska föreställa nordkoreas officiella nyhetsbyrå. Hursomhelst så verkar det som att DN, långt efter ett antal bloggare och politiskt intresserade svenskar, nu har upptäckt KCNA. Iallafall.

DN.se refererade för ett antal dagar sen ett pressmeddelande från KCNA. Det handlade om ett av Kim Jong Ils vanliga "på-platsen-besök" (som det officiellt hävdas att han ägnar en stor del av sin vakna tid åt), den här gången på en militärförläggning. KCNA berättade naturligtvis om hur KJI med stor kunskap och säkerhet såg till att soldaternas bostäder var bra och att deras dricksvatten var av rätt standard. Luftfuktigheten i bostäderna såg han naturligtvis också till.

Humor? Ja. Ovanligt? Inte ett dugg.

Genom att på måfå klicka runt i KCNA:s arkiv hittar jag inom några minuter ett annat exempel.

Pyongyang, July 2 (KCNA) -- Leader Kim Jong Il is providing ceaseless on-site guidance to make the country rich, powerful and prosperous. He mapped out an ambitious blueprint for building a powerful nation on the way of his ceaseless on-site guidance to units of the Korean People's Army and various fields of the national economy and has dynamically led the drive to materialize it.

Samma dag som det här inlägget skrivs råkar KCNA ha TRE stycken rapporter om Kim Jong Ils inspektioner, igår ska han gett riktlinjer på plats i en fabrik i Hungnam där handikappade soldater tillverkar vardagsföremål av plast, i en "mining machine plant" i Tanchon (jag tror att det är samma stad som brukar skrivas Taechon hos många andra källor) samt hos arméenhet 1286.
Rapporterna om Kim Jong Ils "on-the-spot-guidance"-verksamhet samt hans "inspektioner" av diverse samhällsfunktioner är något av det som KCNA skriver allra mest om, och om man ser en sådan artikel som något nytt och värt att uppmärksamma så kan man inte ha vidare bra koll.

Jag är inte överdrivet upprörd över att det verkar ha tagit DN så lång tid att upptäcka den statliga nyhetsbyrån hos ett av de länder som syns allra mest i utrikesrapporteringen. Jag är bara förvånad.