Bloggpaus

Bara några månader efter bloggens öppnande tvingas jag ta en förhoppningsvis kort paus. Jag ska opereras imorgon och räknar med att vara väldigt trött (alla ni som har genomgått en tvåtimmarsoperation vet vad jag menar) i åtminstone en vecka.

Om jag lyckas ta mig in på Huddinge sjukhus trådlösa nätverk kommer jag att försöka posta lite artikeltips då och då, men jag är inte säker på att mina hacker-skills räcker till för att smita in. En längre text kommer att läggas upp någon gång under den kommande veckan, men annars kommer det nog att vara rätt så torrt. Lägg in bloggen i din RSS-läsare så märker du när det börjar uppdateras igen!

Med hopp om att kirurgen är nykter och att morfinet är redo,

/Koreabloggen

Nordkoreanska flyktingar och integration

Integrationsdebatten i Sverige handlar om egentligen rätt simpla saker. Det diskuteras om åtgärdsprogram och diverse bidrag egentligen är verksamma, om språkets betydelse för integration, och om kravpolitik kan vara en bidragande lösning till de problem som finns eller inte.

Tycker man att kulturella skillnader försvårar nyanlända svenskar integration i samhället så kan man titta mot Sydkorea. Genast känner man att våra problem skulle kunna lösas på ett par timmar över en kopp kaffe.

Kontrasterna mellan syd och Nordkorea är enorma, oavsett om det finns en gränsöverskridande abstrakt koreansk nation eller inte. De nyanlända nordkoreanerna i syd förstår ofta inte pengarnas betydelse i marknadsekonomin, eftersom den nordkoreanska valutan i praktiken saknar värde och användning. Saker som banklån och ränta skulle lika gärna kunna vara ord hämtade från en extra svår dialekt av swahili - de existerar inte i Nordkorea och följdaktligen har de flesta nyanlända flyktingar i Sydkorea ingen aning om vad de innebär.

Allt detta leder inte helt otippat till enorma integrationsproblem. Arbetslösheten bland nordkoreanerna i syd är stor; många arbetsgivare drar sig nämligen för att anställa någon vars pass anger en födelseort i norr. Svårigheter att få bostad beror alltså inte bara på okunskap om hur systemet fungerar, utan också på låga inkomster.

Asia Times berättar om Kim Young-sil, en nordkoreansk kvinna i Sydkorea som tidigare i år tog livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret från en lägenhet på tionde våningen i ett bostadshus i Seoul. Hennes exempel är ett bland många.
Naturligtvis beror inte självmorden bland flyktingarna enbart på integrationssvårigheterna; att som Kim Young-sil vid fyra tillfällen ha blivit hemskickad från Kina till Nordkorea och de straff som där väntar för brottet att korsa landets gränser sätter sina mentala spår. Men utanförskapet är säkert en bidragande faktor.

Nyamko Sabuni har ett ganska enkelt jobb, om man funderar på det.

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, invandring, integration, Nyamko Sabuni, flyktingar, politik

Att hjälpa nordkoreanska flyktingar kostar

Att de aktivister som längs den kinesiska gränsen mot Nordkorea riskerar mycket är ingen nyhet. Men att Kina verkar behandla även utländska aktivister på samma sätt som de egna medborgarna kanske inte är helt känt. Jag undrar om amerikanen Steve Kim visste det innan han började det riskfyllda arbetet.

Enligt ett nyhetsbrev från the Chosun Journal som plingade in i min mailbox igår är Steve en amerikansk affärsman med en stark kristen tro, som gjorde att han inte kunde tiga och se på hur kinesiska myndigheter behandlar de flyende nordkoreanerna i Kina (som beräknas vara uppåt en tiotusen stycken i dagsläget). Han engagerade sig i ett aktivistnätverk, och fick för det betala med fyra år av sitt liv, som han tillbringade i kinesiskt fängelse. Jag tror inte direkt att det var någon solsemester.

Men nu berättar hans fru att han har släppts från fängelset och är påväg hem till staterna igen. Jag undrar om hon kommer att känna igen honom, efter allt han får antas ha gått igenom.

Många vill göra något för lidande nordkoreaner. Men innan man tar steget och åker iväg till Kina bör man vara beredd på det värsta; en verklighet som inte bara finns på teve.

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, Kina, flyktingar, hjälparbete

Ooops

Glömde att länka till resebyråernas respektive hemsidor i det förra inlägget. Koryotours hittas här, och nykomlingarna New Korea Tours här.

Res till Nordkorea!

Den spartanska gruppen resebyråer som säljer Nordkorea verkar ha fått ett tillskott. Konstigt nog så har de kopierat ett antal texter direkt från KoryoTours. De senare finns kvar på sin tidigare adress, så det verkar inte bara handla om någon ny profil och layout för ett gammalt projekt.

Konkurrens och prispress på området vore i alla fall någonting välkommet. Alla har inte råd med resor i 16 000-kronorsklassen.

Intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, turism

Proggare för Nordkorea

På framsidan av dagens DN tipsas det om en artikel i tidningens kulturdel, som handlar om projektet proggaffischer.se. Vid tipset på framsidan har de smugit dit en affisch som gör reklam för en kommande demonstration, med paroller som "USA ut ur Korea" och "Korea är ett".

Affischen producerades för många år sedan, och de flesta av proggarna som var engagerade för Nordkorea skrattar säkert lite åt det idag. Men några vägrade att sluta när de var på topp...

Igår intervjuades en av personerna bakom affischprojektet i något P1-program. Han berömde proggrörelsen och deras syskon för den känsla av solidaritet och kamratskap med de utsatta i världen som han upplevde under sin tid som aktivist.

Intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, progg, vänster, socialism, 70-talet, solidaritet, svensk vänster

Guldgruva

Jag hittade nyss en sida där Bertil Lintner tycks ha samlat alla sina senaste artiklar om Nordkorea. Enjoy!

Nya uppgifter om nordkoreansk anläggning i Syrien

Från Dick Haas nyhetsbrev:

Enligt Sunday Times informerade israelerna president George Bush om sina
avsikter att förstöra den nukleära anläggningen i Syrien[...] Det antyddes också att man förbättrade redan existerande nordkoreanska Scud-raketer i Syrien vid samma anläggning, och man arbetade med att göra det möjligt att aptera kärnvapen till raketernas
"nykonstruerade" stridsspetsar.

Det hela börjar likna en exakt kopia av de tidigare nordkoreanska samarbetena med Iran.

Relativism i sin renaste form

Chosun Ilbo har en ledare i dagens nätupplaga där de tar upp en sydkoreansk delegations eventuella besök i Pyongyang inför Arirang-festivalen. Först hade jag tänkt skriva en kommentar om att jag inte helt kan köpa deras beskrivning av festivalen som en kränkning av de barn som deltar; många längtar säkert, även innerst inne, efter att få visa upp sig inför den Käre Ledaren Kim Jong Il. Vilket inte alls är konstigt med tanke på den uppfostran staten ger dem.

Men istället fastnade jag vid vad som beskrivs som ett citat av Sydkoreas 'återföreningsminister' (en slags minister ansvarig för relationer med Nordkorea). Chosun Ilbo skriver såhär:

Regarding North Korea’s human rights violations, Lee pretended not to know, saying human rights issues should be interpreted according to the unique circumstances of a particular society. He added that there was no concrete evidence of human rights violations in the North.

Ju mer jag har läst om Korea, desto mer sympatiskt inställd har jag blivit till Solskenspolitiken. Ur en pragmatisk synvinkel så kan man absolut tycka att en mjuk strategi gentemot Nordkorea fungerar bättre än en hård, och faktiskt - spänningen på Koreahalvön har minskat sedan Kim Dae Jung lyckades göra Solskenspolitiken till ett slags konsesus i sydkoreansk politik.

Men Lee Jae-joung, återföreningsministern, bevisar genom sitt uttalande den moraliska avgrund som ett avkall på ens grundläggande principer kan skapa.

Sydkorea har inte ett avsättande av Kim Jong Ils regim som ett mål, vilket man ur vissa perspektiv kan förstå, men att dra det så långt som att ursäkta förtrycket genom kulturrelativism är utan tvekan ett svek gentemot alla de kanske hundratusentals människor som lider i Nordkoreas gulag-system, på grund av "brott" som de kanske inte alls har begått.

Solskenspolitiken har gått alldeles för långt.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, sydkoreansk politik, förtryck, relativism

En förbjuden bild

Via DPRK Studies hittar jag den här bildsamlingen från Pyongyang. Många av bilderna är fina (på det sätt som bara bilder från Nordkorea kan vara), men jag fastnar särskilt för den här. I Nordkorea är det nämligen strängt förbjudet att fotografera en avbildning av den Store Ledaren - utan att få med hela avbildningen på fotot. Det är inte heller direkt lämpligt att t ex vika en tidning med den Store Ledarens bild i.

Se alla bilderna på faz.net.
Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, foto, turist, Kim Il Sung

Fler länder som ska bort från jordens yta

Nordkoreanska 'studenter' inspireras av Ahmadinejad, och hotar med att utrota Japan från världskartan...

On Tuesday, North Korea staged a mass protest in Pyongyang, threatening to obliterate "the evil land of Japan" from the map if it continues to crack down on Chongryon, the Korean name for the General Association of Korean Residents in Japan.

Yonhap.
Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Japan, Chongryon, hot

Nordkorea tiger om fotbollsförlusten

Så länge Nordkoreas lag i VM i Kina antingen har vunnit eller spelat oavgjort så har KCNA, om än på ett trist, torrt och neutralt sätt, ändå skrivit om det. Men om lagets förlust i gårdagens match mot Sverige skrivs ingenting, trots att Nordkorea gick vidare från gruppspelet.

Nej, nyhetsvärdet i att någon höjdare inom statsapparaten har gratulerat St. Kitts och Nevis:s premiärminister på självständighetsdagen är tydligen större än att Nordkoreas lag har spelat en avgörande match i VM.

När Nordkorea förlorade mot Iran i någon vänskapsmatch för ett par år sen så skrev man i alla fall om det, men informerade vänligt om att matchen slutade 2-1 till Iran "[...]due to the faulty ruling by the referee."

Men policyn verkar ha förändrats. Förlusterna har tydligen tappat sitt nyhetsvärde.

KCNA 19/9.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Sverige, VM 2007, sport, KCNA

Nordkorea förnekar kärnvapensamarbetemed Syrien

Såklart. För vi vet ju alla att "The DPRK never makes an empty talk but always tells truth." Och vem blir förvånad av att det hela är en amerikansk lögn?

The above-said story is nothing but a clumsy plot hatched by the dishonest forces who do not like to see any progress at the six-party talks and in the DPRK-U.S. relations.

Om inte mitt minne sviker mig så var det ungefär de tongångarna som gick även när anklagelserna om nordkoreanskt samröre med en pakistansk kärnteknologiexpert var som mest i ropet. Nej, den här historien bör det grävas djupare i.

KCNA, SvD och Washington Post. Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Syrien, kärnvapen, mellanöstern, Israel, media

Sverige vs Nordkorea

Grymt kul match att titta på, tycker jag som fotbollsdyslektiker. Nordkoreaklacken verkar vara hyfsat stor. Alla ser välmående ut och de låter väldigt mycket, ofta och unisont.

Matchen förlängdes just med tre minuter. Om jag har förstått det rätt så måste Sverige göra minst två mål till för att slå ut Nordkorea. Man kan alltså redan nu vara rätt säker på att vi kommer att få fler tillfällen att se det nordkoreanska laget.

Nordkoreas målvakt fick ett gult kort för en stund sen för maskning. Hon såg helt ställd ut; inte sårad, inte arg, men sammanbiten. Jaja, egentligen tycker jag att det kan bli rätt fånigt när man försöker dra paralleller mellan det nordkoreanska systemet och deras damfotbollslag, särskilt när det är sportjournalister med överläppen full av lössnus som sitter vid tangentbordet. Men det är svårt att låta bli ibland.

Har jag förstått det tekniska rätt, kommer Nordkorea att få spela mer? Vad säger ni fotbollskunniga?

DN.
Intressant.se Andra bloggar om: Nordkorea, fotboll, VM, Sverige

Vad gör Nordkorea på terrorlistan?

Ett aktuellt ämne i kanske främst sydkoreansk media är förhandlingarna mellan USA och Nordkorea om att stryka de senare från den amerikanska listan över nationer som på något sätt underblåser terrorism.

Nordkorea säger att amerikanerna redan har strukit dem – medan USA uppger att ingenting egentligen har beslutats i frågan. Man får anta att den senare talar sanning eftersom bollen tydligt ligger på deras planhalva.

Det hela är lite krångligt. Nordkorea är ju inte direkt av de stater som på senare tid har gjort sig kända som sponsorer av terrorism. Nä, i de sammanhangen är det ju främst diverse länder i Mellanöstern som man brukar höra talas om. Vilket man kan tycka är lite orättvist. Nordkorea har på många sätt förtjänat en plats i det laget.

Det som brukar nämnas som den främsta anledningen till Nordkoreas plats på terrorlistan är kidnappningarna av ungefär åttio japanska medborgare under 70 och 80-talen, något som Chongryon för övrigt sägs ha hjälpt till med på olika sätt. De kidnappade japanerna – varav några fortfarande sägs vara vid liv i Nordkorea – fungerade (eller fungerar?) som lärare åt blivande nordkoreanska spioner, som skulle lära sig att uppföra sig som västerlänningar, för att kunna smälta in bättre i de länder dit de var tänkta att skickas. De kidnappade japanerna fick även lära de nordkoreanska agenterna japanska.

Men någonting inte alls lika flitigt omskrivet är Nordkoreas relationer till mer eller mindre ljusskygga terrorgrupper. Förhållanden som det idag nästan aldrig talas om blomstrade under 70 och 80-talen.

Då fanns det åtminstone tio stycken kända träningsläger för militanta terrorister från olika rörelser i tredje världen i Nordkorea. Dessutom tränade man vid något tillfälle folk på plats i Algeriet, Angola, Chile, Kuba, Libanon, Libyen, Zimbabwe (som jag kommer att berätta mer om i ett annat inlägg), Mozambique, Somalien och Uganda.

Detta var alltså de länder som man bedrev faktisk träning i – men människor av många andra nationaliteter än ovan nämnda har tränats av eller i Nordkorea. En av de inblandade i kidnappningsförsöket av Anna Greta Leijon, mexikanen Armando Carillo, hade tränats under ett och ett halvt år i utkanten av Pyongyang.

Men den antagligen mest globalt kända organisationen som fick hjälp av Nordkorea var PLO. Faktum är att Kim Il Sung personligen jobbade väldigt aktivt för att stärka den militanta palestinska rörelsen. När en PLO-delegation åkte till Pyongyang 1970 mötte den Store Ledaren dem personligen på flygplatsen.

En månad efter deras besök kom ledaren för en annan palestinsk organisation, det marxistiska PFLPs George Habbash, till Nordkorea där de förutom att bli lovade stöd från landet även sattes i kontakt med en japansk kommunistisk terrorgrupp, den Japanska Röda Armén. Ett resultat av deras samarbete var bland annat den blodiga attacken mot Lods flygplats i Israel 1972. Den utfördes av just den kommunistiska japanska organisationen. De lyckades mörda tjugosex civilpersoner.

Palestinska terrorister tränades på tre olika platser i närheten av Pyongyang, och vapen skickades till dem via Syrien. Nordkoreanska instruktörer har varit i Yemen och bland annat lärt japanska och palestinska terrorister hur man apterar minor och gömmer dem för att ge blodigast möjliga resultat.

Ideologiska slagord och floskler kan citeras som anledningar till den här typen av stöd. Viljan att ”sprida rättvisa och frihet”, att ”hjälpa de förtryckta folken”, och att ”exportera den brinnande Juche-flamman” har säkert varit en bidragande anledning, men en uppenbar förklaring är såklart en strävan efter makt och inflytande.

Men min hemsnickrade teori är att den nordkoreanska självbilden också har en stor roll att spela. Man har alltid sett sig själv som en väldigt viktig spelare på den globala arenan. Jag är övertygad om att mycket av det stöd som Nordkorea genom åren har gett åt vänstergerillor och före detta kolonier i tredje världen har varit en del av ett försök att skapa sig en egen maktsfär, likt de som Sovjet och Kina hade under sina glansdagar. Eftersom man uppfann Juche – idén som skulle bli räddningen för varje förtryckt folk på planeten – så anser man sig vara större än man dagligen får credit för.

Nordkorea är egentligen en stormakt – resten av världen har bara inte upptäckt det än. Och varje stormakt med självaktning har som sagt en egen sfär av stater som man kan lita på i trängda lägen, vare sig de egentligen vill det eller inte. Tyvärr verkar inte obskyra vänstergerillor och ett litet antal f d kolonier ha räckt hela vägen fram.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, mellanöstern, palestina, PLO, PFLP, terrorism, Sovjet, Kina, makt, terrorlistan, USA, Israel

Idag gäller det!!

Nordkorea vs Sverige. TV4 klockan 14.00. TITTA.

KCNA förklarar skeenden i Centraleuropa

Här.

Imperialists' Moves to Spread "Democracy" Denounced Pyongyang, September 14 (KCNA) -- The imperialists' moves to spread "democracy" are a pernicious dominationist leverage to Westernize the world and justify their aggression and interference in the internal affairs of other countries and nations, says Rodong Sinmun in an article Friday.

[...]
This is proven by the "color revolution" that broke out in various countries in recent years.
[...]
If the imperialists' moves to spread "democracy" are allowed, they will entail catastrophic consequences. The collapse of socialism in the East European countries toward the close of the last century resulted from the lack of vigilance against these moves.
[...]

Jaha. Då vet vi.

Pingat hos intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, KCNA, Centraleuropa, Sovjet, Ukraina

Välförtjänt placering

U.S State Department tycker att Nordkorea trots sin potemkinkyrka och några besök av sydkoreanska kristna representanter lyckas hålla ställningarna som en av världens duktigaste förtryckare av religiösa minoriteter. I gott sällskap av bland annat Burma och Iran placeras de återigen på listan av länder som anses vara bland de värsta i den ligan. Chosun Ilbo skriver.


Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, religion, förtryck

Gränsöverskridande nationalism

De sydkoreaner som har suttit klistrade vid sina teveapparater och hurrat för de nordkoreanska målen i VM i Kina har säkert varit många. Den koreanska nationalismen är nog i väldigt många fall större än rädslan för de om inte nukleära så ändå massiva missiler som står riktade mot Seoul, redo att avfyras genom en knapptryckning.

Yonhap har träffat ett fotbollsfan.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, fotboll, VM

Nordkorea går kinas väg

Det tror i alla fall ett växande antal kinesiska ungdomar, som åker på turistresor i Nordkorea, för att få en glimt av den levnadsstandard som deras föräldrar växte upp med i Kina.

Bland de olika tänkbara framtidsscenarierna för Nordkorea är den kinesiska vägen en av de mest tilltrodda av en mängd experter och hobbytyckare. En mängd kineser håller uppenbarligen med dem. Jag är än så länge skeptisk, men börjar Nordkoreas marknadsreformer att visa positiva resultat så kommer nog de flesta att ansluta sig till den teorin.

Intressant?
Andra bloggar om: Nordkorea, Kina, turister, framtiden

På tal om kidnappningar

Inte bara japaner har kidnappats av Nordkorea genom åren. Det beräknas att 485 sydkoreaner genom åren mot sin vilja har tagits till Nordkorea och hindrats från att ta sig ut.

Men nu verkar en av dem ha lyckats fly. SvD och Yonhap skriver.

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, Sydkorea, kidnappning

Nordkorea tycker inte om Israel

Pyongyang, September 11 (KCNA) -- A spokesman for the DPRK Foreign Ministry gave the following answer to a question put by KCNA Tuesday in connection with the fact that Israeli warplanes invaded Syria's territorial air space:
Early in the morning of Sept. 6 Israel's warplanes illegally intruded into the territorial air above Syria and dropped bombs in the desert in its northeastern area before fleeing.
This is a very dangerous provocation little short of wantonly violating the sovereignty of Syria and seriously harassing the regional peace and security.
The DPRK strongly denounces the above-said intrusion and extends full support and solidarity to the Syrian people in their just cause to defend the national security and the regional peace.

Det finns flera anledningar till det. En av dem skriver New York Times om. De militära installationer i Syrien som Israel rapporteras ha bombat kan ha sålts av Nordkorea, eventuellt som ett resultat av avvecklingen av de egna nukleära planerna.
Det är viktigt att understryka att det än så länge endast rör sig om spekulationer - men vem skulle bli förvånad om de stämde? Det skulle definitivt följa ett tidigare känt mönster. De numera ökända bilderna på militärparader från Teheran visar upp missiler som döpts om till persiska namn men som från början hette någonting annat än Shahab. Den första missilserien heter Rodong (betyder 'arbetare' på koreanska) och den andra Taepodong. De utvecklades i Nordkorea men såldes sedan till Iran där de mest för principens skull byggdes om en aning.

Det talas ofta om Nordkorea som ett underutvecklat land som inte har mycket att erbjuda omvärlden. Men man har faktiskt någonting gemensamt med Israel; de är världsledande inom militär utveckling. Skillnaden är att Israel snarare utvecklar t ex nästan Sci-Fi-liknande förarlösa flygplan, och missilförsvar som upptäcker och oskadliggör eventuella hot med hjälp av laser - medan Nordkorea mer har satsat på feta bomber. More bang for your buck, helt enkelt.

Det finns mer att berätta om relationerna mellan Nordkorea och Israel - bland annat rörande Kim Il Sungs öppna och starka stöd till PLO. Det kommer förhoppningsvis snart i ett inlägg nära dig - om inte Facebook lyckas stjäla alltför mycket av min tid, d vs...

Se DN och NYT för mer om Israels attacker mot mål i Syrien.

Intressant?Andra bloggar om: Nordkorea, Israel, Syrien, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, KCNA

UNDP i Nordkorea granskas

Efter skandalen då en medarbetare hos UNDP i Nordkorea avskedades efter att ha avslöjat grova regelbrott rörande organisationens arbete i landet kommer nu en granskningsgrupp att tillsättas, uppger Yonhap. Med tanke på att olika FN-organs tidigare operationer i Nordkorea grovt har kritiserats av bland annat diverse människorättsorganisationer så kommer det att bli oerhört intressant att se vad gruppen, under ledning av en före detta ungersk utrikesminister, kommer att gräva fram.

Kanske kan en medborgare i ett före detta kommunistland - som vet hur de stalinistiska strukturerna fungerar - bättre än någon annan utreda det hela.

Läs mer hos Yonhap. Mer om UNDP-skandalen i Nordkorea kan du läsa i ett tidigare inlägg på den här bloggen.

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, FN, UNDP, skandal

Blev det inte bättre än såhär?

Suck. Jag är besviken.

DPRK Team Ties with U.S. in First Game of Group B of Women's World Cup

Pyongyang, September 11 (KCNA) -- The DPRK women football team tied with the U.S. rival 2-2 in the first game of Group B of the 2007 Women's World Cup held in Chengdu, China on Tuesday.
The DPRK team will play its next match with the Nigerian team on September 14.

DN skriver om Matchen

Det var onekligen fascinerande att se, och höra, den nordkoreanska klacken som satt tätt tillsammans på ena långsidan. Som på ett givet kommando började de heja, de hade röda vimplar i händerna och var likadant klädda allihopa, röda tröjor och vita kepsar.

Fortsätter Nordkorea att spela som man inledde turneringen så kommer fler än nordkoreanska fans och artiga, men också förvånansvärt spontana kineser, att förtjusas av den röda armén.

Här.

Det blev 2-2

Trist resultat! Nordkoreas reaktioner på både vinst och förlust hade varit spännande att läsa. Men därmed inte sagt att KCNA imorgon inte har potential att bli årets julklapp.

Nordkorea och Facebook

Egentligen hade jag planerat att ha en utförlig och seriös text om Nordkoreanska kopplingar till terrorism uppe nu. Istället verkar den dröja tills senare idag, eller rentav tills imorgon, av en enkel men tragisk anledning. Ansiktsboken som alla pratar om lyckas, ibland utan att jag ens märker det, stjäla stora delar av min fritid. Det bara blir så.

En stor del av charmen med Facebook är att nästan ALLA finns där. Jag har hittat klasskompisar från svunna tider och frågat zimbabwier hur läget egentligen är i deras hemland. Men nordkoreanerna lyser med sin frånvaro. Vilket egentligen inte är så konstigt. Jag har skrivit lite mer om Nordkorea och IT här.

Dock har Nordkorea precis som alla andra länder i världen ett eget Network på Facebook. För att vara helt säker så mailade jag några av medlemmarna där bara för att bekräfta min teori om att ingen av dem faktiskt är från Nordkorea. Visst kan det låta ganska korkat att hoppas på något sånt, men hur undermålig integrationen av nyanlända nordkoreaner i Sydkorea än må vara så bör det ju finnas ett stort antal lyckade fall. Och vad vore egentligen ett tydligare tecken på lyckad integration i ett av världens mest uppkopplade länder än ett medlemsskap på Facebook?

Nej, nordkoreas Network är alltså inte så spännande. Det verkar snarare vara något slags internskämt mellan en massa college-studenter. Fast vem vet, det kanske är den riktiga Kim Jong Il som har skrivit "Yes, Internet great invention!"

Det finns dock mer seriösa Nordkorea-relaterade saker på Facebook. Till exempel finns det ett Cause för LiNK (inloggning krävs), som hittils har samlat ihop 1 495 välbehövda dollar till nätverket.

Jag undrar om Facebook ens finns kvar när även nordkoreas medborgare börjar koppla upp sig.

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, Facebook

Idag gäller det

TV4 sänder matchen Nordkorea-USA klockan elva idag. Koreabloggen kommer att följa den noggrant. Gör det du också!!

Apropå fotbollen

Den amerikanska tränaren verkar lite orolig inför morgondagens match.

"I think North Korea is one of the top three or four teams in the tournament and the most mobile team in the tournament," Ryan said. "They can run from six-yard box to six-yard box more times and faster than any team in this tournament."

Resten av intervjun hos CBSSports.

Snart är det dags

Imorgon smäller det. Som tur inte förhoppningsvis inte bokstavligt talat. Trots att Nordkorea och USA säkerligen kommer att anfalla varandra gång på gång.

Matchen mellan Nordkorea och USA spelas alltså i Chengdu, den 11:e september. Jag ska såklart titta - men vilken kanal sänder??

Vilka hejar ni på? Jag kommer nog i alla fall att sitta och vifta med min lilla Nordkoreaflagga, mest för att det är roligt.

Som sagt, om någon vet hur man kan titta på matchen, skicka ett mail eller lämna en kommentar!

Intressant.se. Andra bloggar om: Nordkorea, USA, fotboll, TV

Att riskera livet för porträtten

Det borde inte förvåna någon att man bör förhålla sig mycket skeptisk till stora delar av vad nordkoreas propagandaapparat spottar ur sig.
Men att den här nyheten (återgiven av DN) till stora delar är helt korrekt tvivlar jag inte en sekund på.
Att sammanfatta anledningarna till varför många nordkoreaner säkerlige känner en mycket stor respekt och vördnad för de två ledarna går inte att göra i ett kort blogginlägg. Men två orsaker tror jag är mer väsentliga än andra:

a) Den livslånga indoktrineringen. Livet börjar antingen på ett sjukhus eller i hemmet; i vilket fall så är någon av ledarna den första personen - förutom modern och fadern - som det nyfödda barnet lägger ögonen på. Bilderna av ledarna kommer att följa med genom dagis, skola, arbete och ända fram till graven. Även det mest basala som en människa tilldelas i Nordkorea - mat (om än i små mängder), kläder och andra livsnödvändigheter - sägs vara presenter från den Käre Ledaren. Att ty sig till den hand som upplevs föda en är basalt mänskligt beteende.

b) Rädslan. Att skända ledarnas avbilder kan ge hårda straff i Nordkorea. Det finns exempel på personer som har skickats till läger av anledningen att de har missat att putsa de obligatoriska porträtten ordentligt. Att inte behandla bilderna med den respekt och aktsamhet som seden kräver ses med stor misstänksamhet av myndigheterna.

Så fungerar den nordkoreanska kontrollen. Å ena sidan moroten - möjligheterna att tilldelas mer levnadsresurser och privilegier som belöning för lojalitet - och piskan, det ovissa men garanterat tragiska öde som drabbar den person som vågar avvika från samhällets mycket strikta politiska normer - är vad som får kontrollapparaten att fungera.

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, Kim Jong Il, Kim Il Sung, förtryck, kommunism

Uppdatering 12/9: en läsare påpekade en slarvig särskrivning som nu är ändrad. Pinsamt med tanke på att jag ser särskrivning som en av de värre dödssynderna.

Bloggare på film, Koreakväll och Chosonun Hanada!

Jag och en vän fick för oss att vi skulle titta på lite Nordkoreafilmer och i våra sinnen föreställa oss att vi drack Soju och Taedonggang.

När vi tittade på den riktigt roliga och spännande filmen Friends of Kim (torrent), så upptäckte jag att mannen som driver bloggen NKeconWatch, Curtis Melvin, är en av deltagarna i marschen som filmens fokus ligger på. Faktum är att Curtis är en av de få personerna i filmen som i motsats till det uttalade syftet med resan åker för att skapa sig en riktig bild av hur Nordkorea ser ut. Konfronterad av myndigheternas filmmakare, efter ett besök på en utställning som berättar om någon mer eller mindre fiktiv amerikansk massaker i Korea, säger han ärligt att det hela faktiskt inte förändrar hans bild av USA. Vilket kan tyckas modigt då han reser med ett sällskap som säkerligen fryste ut honom under resten av resan just på grund av detta.

Filmen visar ett minst sagt annat KFA (Korean Friendship Association) än den officiella bilden.

Nu ska vi fortsätta vårt skålande till frasen "Chosonun Hanada - Korea är ett!"


Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, propaganda

Spioner i Nordkorea?

Det vore otroligt spännande att få veta vad det här egentligen handlar om.

Espionage acts of a foreign intelligence service were disclosed and smashed some time ago in the Democratic People's Republic of Korea.
The state security organ of the DPRK arrested the spies absorbed to the foreign intelligence service and intelligence agent who commanded them and seized their intelligence apparatuses.

Som så ofta när det gäller rapporter från KCNA så kan de behöva översättas från juche-engelska till vanlig. DPRK Studies gör det och citerar dessutom andra nyhetskällor.

Det här ska jag hålla koll på. Det vore mycket intressant att få veta vad som egentligen har hänt. Kan det ha att göra med något av Nordkoreas i samarbete med utländska företag nystartade industriprojekt? Intern maktkamp i det koreanska arbetarpartiet? En extremt vild och ogrundad teori skulle kunna vara att Kim Jong Ils son, Kim Jong Nam, i samarbete med sin far eller på eget initiativ rensar ut potentiella framtida konkurrenter i kampen om vem som ska få efterträda Kim Jong Il när han dör. Som sagt, det är en väldigt ogrundad och spekulativ teori, men om den visar sig stämma - kom ihåg vart ni läste den först!

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, KCNA, spioner, Kim Jong Il, Kim Jong Nam

Mobilbilder från Nordkorea

Förutom att vara en oerhört detaljerad, gripande och spännande berättelse om en flyktingfamiljs långa resa från Nordkorea till Sydkorea - via Kina, Laos och Thailand - så är den här historien, återgiven av brittiska Channel Four, den enda jag hittils har läst om/sett som delvis återberättas med hjälp av en mobilkamera.

Förutom att vara originellt så ger det historien en till dimension. Familjens vardag blir levande när man får se dem posera under bilder på Kim Il Sung, Kim Jong Il och Kim Jong Suk (Jong Ils mamma och en stor revolutionär hjältinna i propagandan). Rädslan och stressen hos den person som filmas när han springer över den snöbeklädda gränsen är oerhört närvarande, trots den dåliga videokvaliteten. Den gråa atmosfären i den nordkoreanska staden Musan - som bara syns i ett snabbt klipp filmat från Kina - är någonting påtagligt.

Läs artikeln, titta på filmen. Tack till Patrick för tipset!
Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, flyktingar, video

Stolthet till salu

Den som är någorlunda bekant med Nordkoreas retorik, utspel och politik vet att koreansk nationalism är ett genomgående drag. Man nöjer sig ofta dock inte med det – utan hävdar såklart att det är den norra delen av Korea som är den med den stoltaste historien. Det var ingen slump att nordkoreanska ”arkeologer” (enligt officiell utsago) sade sig ha hittat kung Tanguns grav - i Pyongyang. Detta skulle bevisa en gång för alla att Pyongyang var huvudstaden i historiens första koreanska nation, och därmed är ett framtida återförenat Koreas naturliga huvudstad. Meningen med symboliken är tydlig – Nordkorea är det ”riktiga” Korea.

Därför kan jag tänka mig att följande känns lite pinsamt.

” The Korean Central History Museum in Pyongyang is reported to have asked a Japanese journalist to sell a cleverly woven bamboo box, a rare national treasure, for US$700,000.”

Vissa tar den gyllene chansen att strö salt i såren:

“When the incident was made known last Thursday, South Korean cultural experts expressed concern and suggested Pyongyang would be better off if the box were leased to Seoul's National Museum instead of sold.”

Chosun Ilbo skriver mer om det hela.

Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, Korea, historia, nationalism, Choson

Ideologisk fotboll

Jag har aldrig varit särskilt sportintresserad. Visst har även jag ryckts med i den där allmänna vågen av plötslig nationalism som verkar drabba alla svenskar så fort våra nationella fotbolls eller hockeylag spelar någon avgörande match i någon större turnering, men gruppspelen har jag aldrig brytt mig om. Föränn nu.

Den grupp som Sveriges damlag har hamnat i inför VM i Kina är i sig riktigt kul. Den består nämligen av Sverige, Nigeria, Nordkorea och USA.

Men det är inte det bästa.
Nordkorea och USA kommer att möta varandra i den första gruppmatchen – den 11:e september.

KCNA den 12:e september kommer att bli riktigt spännande läsning, oavsett hur matchen
slutar. Jag gissar på två möjliga notiser:

a) Den koreanska Folkrepublikens ärorika landslag bevisade återigen socialismens överlägsenhet över kapitalismen genom att krossa de amerikanska imperialisterna i den ärorika sporten. Detta hade aldrig varit möjligt utan den Käre Ledaren Kim Jong Ils vägledning och instruktioner i fotbollsspelandets teknik.

b) Den av de amerikanska förtryckarna mutade kapitalistdomaren som avgjorde matchen genom sitt "felaktiga dömande"*, till amerikanernas fördel. Dessutom var de amerikanska spelarna grovt dopade, och därtill så glada över att få vara en stund i ett rättvist och fritt land som Kina, att Nordkoreas ärorika damlandslag inte kunde förmå sig själva att inte låta dem vinna.

*Faktum är att KCNA dagen efter att Iran för ett par år sedan slog Nordkorea med 2-1 just skrev att "orsaken till de nordkoreanska fansens ilska var det felaktiga dömandet av domaren".

Men nästan lika spännande kommer såklart själva matchen att bli, jag kommer att bänka mig vid tv:n med flagga, kimchi och soju.

Läs mer om fotbollen hos DPRK Studies, vars bild jag har stulit till den här bloggposten.

Pingat hos intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, USA, fotboll, VM 2007

Har vi hört den förut?

Nordkorea lovar att de ska ha avvecklat sitt kärnvapenprogram innan år 2008.

Nordkoreanska ambassaden goes Ted Gärestad

I gårdagens serie av inlägg om Svensk-Koreanska Föreningens tidning glömde jag något rätt så spännande.

I Almedalen i Visby 2005 frågade jag en aktiv medlem i Revolutionär Kommunistisk Ungdom om han och resten av organisationen stod bakom andemeningen i de här (ett, två, tre och fyra) artiklarna. Han svarade lite svävande att de egentligen var skrivna som självironiska skämt.
Därför får jag anta att följande är ett utslag av synnerligen elak lyteskomik. Från det senaste numret av Koreainformation:

Sångsuccé med Sim Il Gwang
Ambassadtjänstemannen Sim Il Gwang gjorde succé som sångare på Kommunistiska Partiets och RKU:s sommarläger. Han arbetar på DFRK:s ambassad sedan ett och ett halvt år. Han talar bra engelska och lär sig nu svenska. Därför inbjöds han av Kommunistiska partiet att delta i partiets sommarläger i Tiveden. Under en vecka fick han dagligen träna svenska, vilket han utnyttjade maximalt. Då han deltog i "öppen scen" blev han en mycket god ambassadör för sitt land. Han sjöng två sånger med hjälp av Margareta van Gilpen på gitarr. Med Ted Gärestads "Jag vill ha en egen måne" gjorde han stor succé genom sitt tuffa utspel. Dessutom deltog han i fotboll och andra aktiviteter.

Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen, Revolutionär kommunistisk ungdom

Att gå med paraply i Stockholm när det regnar i Pyongyang - del tre

Mycket mer ur det senaste numret av Koreainformation förtjänar att kommenteras. Men för att inte tråka ut er med långa utläggningar och historiska tillbakablickar avslutar jag med att citera vad som skulle kunna ses som ett underbart exempel på självironi.

Samma person som intervjuade Esko Koskinen – Torbjörn Björkman – har ”recenserat” Caroline Salzingers bok ”Hälsningar från ondskans axelmakter”. Boken handlar om Salzingers upplevelser under resor till Nordkorea, Iran, Irak, Syrien, Libyen och Kuba. Det behöver kanske inte ens påpekas att det i tidningen görs ett tappert försök att såga Salzingers bok. Men jag vet inte hur pass bitande följande argument egentligen är.

”Hennes bok publicerades strax innan jag med en studiegrupp på tjugofyra svenskar besökte Demokratiska Folkrepubliken Korea, DFRK. Vi märkte omedelbart att hon ljuger grovt. Hon påstår att hon bara fick bo på ”ett av de två hotell som får ta emot utlänningar i Pyongyang”. Vi tjugofyra bodde på ett annat hotell än där hon bodde, och gick på kvällarna ofta till Koryo Hotell, ytterligare ett annat hotell med utlänningar. Det finns således fler än två hotell för utlänningar”.

Där fick de henne verkligen. Efter ”grov lögn” om antalet hotell i Pyongyang är det såklart enkelt att konstatera att resten av boken inte är ett dugg läsvärd. Eller?

Men nu till den antagligen omedvetet självironiska avslutningen av recensionen. Efter att ha kommenterat Salzingers uppfattning av Pyongyang som en ”kusligt folktom” stad radas ett antal ursäkter för frånvaron av bilar upp – och det hela avslutas med två i sammanhanget helt fantastiskt roliga meningar.

”Att gå är en mänsklig nödvändighet. Nordkorea är ett överlevnadsexempel för världens alla bilburna och överfeta”.

Jag kan knappt bärga mig inför nästa nummer av tidningen.

Intressant? Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen, Caroline Salzinger

Att gå med paraply i Stockholm när det regnar i Pyongyang - del två

”Livsmedelsförsörjningen hade tryggats” är i sig en ganska uppseendeväckande rubrik, när det handlar om Nordkorea. Och artikeln ter sig än mer anmärkningsvärd när skribenten Torbjörn Björkman säger sig ha suttit ner någon som ”[…]arbetade med att övervaka distributionen av WFP:s hjälp (i Nordkorea på nittiotalet, min anm.)”.

Naturligtvis bör man inte lita på att en skribent för Svensk-Koreanska föreningens tidning återger en intervju helt korrekt. Men även om bara huvuddragen stämmer så är vissa av svaren väldigt anmärkningsvärda då de sägs komma från en tidigare anställd hos World Food Program i Nordkorea.

Han konstaterade att hjälpen distribuerades och lagrades på ett bra sätt. Koreanerna var mycket samarbetsvilliga och projektet var rimligt öppet, transparent. WFP fick besöka nästan alla delar av landet. Han påpekade att ’åtminstone i detta land gick hjälpen fram till dem som skulle ha den’.

Ett sådant svar kommer antingen från någon som under hela sin vistelse i Nordkorea stoppade huvudet under sanden och valde att inte se vad som skedde, eller från någon som ljuger rakt av. Att döma av vad jag efter lite letande med Googles hjälp har fått reda på så är det senare svaret det mest troliga. Men först, lite fakta:

Myndigheterna i Nordkorea gjorde vad de kunde för att mörka det akuta allvaret från de hjälporganisationer som fanns på plats i landet. I början av WFP:s närvaro i Nordkorea, efter 1995 års översvämningar, förnekade FN-organets representanter i landet att någon utbredd svält existerade. Kanske är det inte så konstigt att de drog sådana slutsatser. De bodde trots allt i Pyongyang, och följdes nästan dygnet runt av sina ”guider” – övervakare utsända av myndigheterna.

En sådan naivitet vittnar om total okunskap om Nordkorea, men förhoppningsvis har världens hjälporganisationer lärt sig någonting av vad de senare skulle upptäcka i landet. En medarbetare hos WFP i Pyongyang, Tun Myat, klargjorde att biståndet helt sonika skulle upphöra om inte myndigheterna tillät hjälparbetare att resa fritt inom landet. Myndigheterna blev därmed tvungna att låta WFP-representanter resa även till norra Hamgyong och Yanggang. När man då insåg hur allvarligt läget var på landsbygden utvecklades WFP:s insats i Nordkorea till en av de mest omfattande hjälpinsatserna någonsin i världen. Miljoner människor – till och med fler då än idag – var beroende av den utländska hjälpen för sin överlevnad.

Att hjälpinsatserna i Nordkorea ”gick fram till dem som skulle ha den” är en grov missuppfattning av verkligheten, även om det verkar ha varit den linje som WFP länge arbetade efter i insatsen under nittiotalet.

Den dåvarande ordföranden för Läkare Utan Gränser, Fiona Terry, berättade för The Guardian 2001 att ”genom att kanalisera biståndet genom den regim som är ansvarig för lidandet, så har WFP kommit att bli en del av förtryckarsystemet.” Att regimen delade ut det matbistånd den fick till människor beroende på deras positioner i samhället är något som få ifrågasätter. Det finns otaliga exempel t ex på hur mat som skulle skickas till barnhem helt plötsligt har ”försvunnit”. Samtidigt blir de flesta besökarna på någon av Nordkoreas 350 svarta marknader inte ens förvånade över att rissäckar med amerikanska, japanska och sydkoreanska stämplar säljs öppet till överpriser.

1998 avbröt Läkare Utan Gränser sina insatser i Nordkorea just på grund av att deras bistånd delades ut av regimen till medborgarna beroende på deras positioner i samhället. Att vara partimedlem eller inte kunde innebära skillnaden mellan svältdöd eller knapp överlevnad.

Men det finns en solklar anledning till varför Esko Koskinen, mannen som blir intervjuad i Koreainformation, svarar som han gör. Vad artikelförfattaren av naturliga skäl inte nämner är att Esko Koskinen, förutom att påstått ha arbetat för WFP, även är eller har varit ordförande för den finska motsvarigheten till Svensk-Koreanska Föreningen, något som trots mina icke-kunskaper i finska ter sig rätt så tydligt efter lite efterforskningar. Här kan man läsa om hans deltagande i ett seminarium som Nordkoreasympatisörer från hela Europa deltog i i Köpenhamn 2002. Här berättar KCNA om hur

Esko Koskinen, head of the visiting delegation of the Finland-Korea Association, in an interview with KCNA here on Feb. 11 said that ‘the world's peaceloving people are now enraged at U.S. President Bush's groundless slander made on the DPRK in his "state of the union address.’

Om någon läsare förstår finska – hör gärna av dig till koreabloggen(a)gmail.com. Det här förtjänar att grävas lite mer i, men språket sätter stopp.

Det mest förundrande i det hela är egentligen inte att en medlem i Svensk-Koreanska Föreningen ljuger och undahåller fakta i en artikel i föreningens medlemstidning. Nej, vad jag undrar är om det stämmer att en öppen Nordkoreasympatisör har arbetat för World Food Program i Nordkorea. Det borde definitivt vara en anledning för WPF att se över sin rekryteringsprocess. En vän av den regim som har orsakat de problem som WFP arbetar för att lösa kanske inte var helt lämplig.

För mer läsning om svältkatastrofen i Nordkorea under nittiotalet rekommenderar jag varmt Bertil Lintners bok ”Great Leader, Dear Leader” eller rapporten ”Hunger and Human Rights: The Politics of Famine in North Korea” av Stephan Haggard och Marcus Noland.

Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen

RÄTTELSE 3/9: Jag upptäckte nu att jag hade stavat 'Famine' fel. Ingenting stort eller viktigt, bara lite pinsamt.

Att gå med paraply i Stockholm när det regnar i Pyongyang - del ett

För att förenkla läsandet har jag delat upp posten om Svensk-Koreanska Föreningens senaste tidningsnummer i tre delar. Här kommer den första:

I förrgår var en rolig dag för mig. Förutom trevligt fikande med vänner så fick jag hem ett nummer av Svensk-Koreanska Föreningens tidning ”Koreainformation”.

Svensk-Koreanska Föreningen såg förmodligen sina glansdagar på 70-talet, av många anledningar. Det gick bra för Nordkorea på den tiden, de flesta i landet hade ett arbete och mat på bordet, och att göra sig känd som en av de hårdare förtryckarna i världen var svårare då med tanke på den hårda konkurrensen från resten av det socialistiska blocket. På 70-talet var föreningen faktiskt så produktiv att de gav ut en biografi av Kim Il Sung – översatt till svenska. Den litterära kvaliteten är diskutabel, men att företa sig en översättning av boken är minst sagt ambitiöst. Ett ex finns att låna på Stockholms Stadsbibliotek.

Idag verkar föreningens aktiviteter begränsa sig till ett torgmöte då och då, ett par årliga delegationsresor till Faderlandet samt månatlig utgivning av just den tidning som jag fick hem igår.

Till skillnad från tidigare nummer som har dominerats av direktöversatta nordkoreanska propagandatexter så innehåller det här numret flera egenskrivna artiklar. De flesta innehåller de vanliga harangerna om Nordkoreas rätt till kärnvapen och protester mot militärövningar i Sydkorea – men en sida får mig att haja till.

Intressant. Andra bloggar om: Nordkorea, medlöpare, Svensk-Koreanska Föreningen